Jag åker galet mycket med SL. Särskilt vissa dagar. Och jag gillar det! I alla fall när det funkar. ?Tycker det är smidigt, prisvärt och miljövänligt. Mitt kort utnyttjas verkligen maximalt.
Men åka kommunalt innebär också att det emellanåt även är en galen trängsel. Särskilt i ”stressgången”. D.v.s gången mellan tuben och centralen. Och bland alla dessa människor finns både goda och onda människor. De snälla beter sig som folk och säger t.ex förlåt om man krockar. De onda passar på att sno min eller någon annans (jobb)telefon.
Visst det där är ett ytterst världsligt problem för det är trots allt bara en telefon och verkligen inget ”viktigt” om man ser till det stora hela. Men jag tycker det känns väldigt obehagligt Och onödigt. Någon har tagit sig förbi min ”osynliga personliga sfär” och taffsat. Det gillar jag inte!? Dessutom blev det en jämrans massa onödigt extrajobb. Bandit- och tjuv-pucko!
Men den som snodde den missade de här. Hoppas örat smälte…
Kram från Ingmarie.
Men ååå, så irriterande! Hoppas örat smälte!!!
Hjärncellerna verkar ju redan gjort det…
Nämen fy!
En gång på tunnelbanan i Madrid lyckades någon öppna min väska, gräva lite men fick tack och lov inte med sig någonting. Förmodligen tack vare att en kille ropade på spanska att jag höll på att bli rånad, skrämde väl idioten. Sjukt obehagligt dock!
Hu! Det ÄR läskigt! Men som min chef sa: vad bra att du slapp slåss.. haha!
Kram??????
Detsamma tillbaks! 🙂
Men alltså, folk….?! *suckar* 🙁
Ja… Men jag antar (hoppas) man är ganska desperat…