Det är alltid en smula vemodigt att lämna Halmstad. Det är ju på något vis det som är det ”riktiga hemma” i denna del av världen för mig.
Men som jag brukar säga: ”Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”
Det har ju varit fantastiska dagar och Halmstad bjöd på perfekt löp- och utegymsträning innan jag klev på tåget. Bokskogen levererar fortfarande.?
Jag hade ju tänkt mig ett litet bildinlägg från lördagskvällen och minnena from the old times men hela tågresan har jag intensivjobbat så hårt att nu är jag helt slut i rutan.? Det gäller ju att passa på när energin finns och kontoret är ett av de bästa.
Och helt illa är det verkligen inte att komma tillbaks till 08a land. Världens bästa sambo mötte mig vid tåget och i lyan väntade ju världens sötaste kissekatt.?
Kram från Ingmarie.
Kan aldrig vara fel att komma hem till en sån mysig gobit!
Så sant!?
Alltså de där bokskogarna ni har…!
Minns dem (faktiskt) med glädje trots att jag var helt slut, när jag passerade delar av dem i slutet av Hallands Ultra… hihi! 😀
Haha. De finns överallt häromkring och jag älskar dem verkligen! Tänk dig även en ridtur i dem???