Vitsvett

Tydligen var det 111 år sedan det kom så här mycket snö i 08a land. Inte konstigt det blev lite rörigt. Man måste ju faktiskt komma ihåg att vi är många som bor här, många som jobbar här, många som ska ta sig fram och att ytorna är extremt begränsade. Men vi kämpar på.?

Snö må vara kallt som attan men om man jobbar i eller med den kan man få upp både kroppsvärme och puls rejält.

Mina skogsvägar var fortfarande väldigt oplogade i morse och därför lika jobbiga, och svettproducerande, att springa på som i går. Särskilt uppför. Och särskilt när jag hade sällskap av en 20 år yngre (manlig) gasell. Men det är bara att gilla läget och anpassa sig. En av fördelarna med att plöja fram i djupsnö är att när man kommer ut på en cykelbana så känns det som rena autostradan trots att den inte ens är ordentligt plogad. Lättlurad och lättroad man är…?

Och en annan fin sak med snö är att även om man inte är en löpare så lär en hel del folk få träning vare sig de vill eller ej. I alla fall om de behöver sin bil.?

De ”vanliga” vägarna är nog egentligen värst. Cykla kan man glömma om man inte har superdubbar och/eller är en kamikazepilot.Slir är bara förnamnet oavsett hur man försöker ta sig fram. Inne i stan är allt dessutom blandat med små käcka issjöar.

Men snö är också vackert när det ligger orört och lyser onekligen upp novembermörkret. En kort, men underbar, stund visade sig även solen! Då blir (nästan) allt vackert. 

Jag är alltid tacksam över att jag inte bor mitt inne i stan, min skogssjäl hade ruttnat inom ett dygn, och just nu är jag extra glad över att slippa gråslabbet där. Men det finns guldkorn som gör att jag ändå utsätter mig för kaoset på min lediga tid. Då är det typ superbäst. Som t ex ett Yin yoga 

pass med bästa Jenny. Finns nog ingen kropp och själ som inte blir lugn och lycklig av en sån stund.

Kram från Ingmarie