Alla som följt mig ett tag vet att jag är helt såld på Swimrun. Typ tokgalen i det. Men säsongen är minikort när man bor i Sverige och längtan blir därför vansinnigt både lång och smärtsam. Så tänk att bo i ett land som detta. När det är säsong i princip året runt och man slipper frysa rumpan av sig 80% av gångerna man kör. Dagar som i dag behöver man inte ens ha våtdräkt. Räcker fint med vad som helst som inte åker av när man simmar. Jag kör med min tridräkt. Nästan som att vara naken. ?Det finns dock bara ett ynka race i denna del av världen men vem vet, kanske jag sprider lite nyfikenhet när jag ränner runt och far upp och ner i vattnet här. Nu har jag inte bara introducerat sporten i Busselton utan även här i Bunbury. Och det var faktiskt flera nyfikna som frågade vad jag pysslade med. Två damer applåderade t.o.m när jag kom förbi dem för 5:e eller 6:e gången. ?
Bäst var ändå han som frågade om jag var a professional swimmer? När jag skrattande svarade oh no så blev hans svar: well, you sure look like one. ?
Anders körde båda grenarna också men var för sig och lite mer relaxed.?
Jag har hittat ett nytt gym med. Gratis, superfint och trevligt folk. Fick ihop ett bra pass och jag känner mig skitstolt som gnetar på med mina specifika anti-diskbråcksövningar. Men det är inte så svårt när man märker att det hjälper. Plus att det är kul att bli starkare förstås.
Extra fint att sen kunna ta ett kvällsdopp bland vågorna.?
Life is good!?
Kram från Ingmarie