Det är barmark nästan överallt nu men isarna ligger fortfarande tjock på varenda sjö i min närhet. Utom på ett ställe. Vid Hellasgården finns en liten vak som bastubadarna använder. Den finns där nästan oavsett väder men eftersom stigarna genom skogen varit isbelagda de också så har jag inte kunnat ta mig dit. Förrän i dag. Som jag har Sprada-längtat! Jösses!?
Och jo, det var svalt. Men det är ju liksom det som är grejen.? När man väl kommit upp och fått på sig kläderna blir det en fantastisk uppvärmande blodrusch i kroppen! Jag lovar!
Kicken satt i resten av dagen. Gick som tjohejsan på gymet. Kommer nog aldrig bli någon ”riktig” muskelknutte men jag jobbar i alla fall på det.?
I min värld är ju träning i sig en belöning och ett privilegium, men jag är så lyckligt lottad att det braiga inte var slut där.
Mysfika med bästa Sophie är alltid rätt. Vi är världsbäst på att på nolltid dyka rakt ner i livsviktiga samtal. Fina cappuccino lyckades vi också få.
Jag och Anders var även på en nästanvärldspremiär. Den må vara galet förutsägbar men det spelar ingen roll. Det är en magiskt vacker film! Se den! På bio.?
Kram från Ingmarie
Trail & Inspiration
Låter som en bra dag!
Men själva spradandet väntar jag till (åtminstone) maj…. 😉
Kram M
Ingmarie
Hihi. För länge att vänta för mig. 🙂