Tänjbara nöjdhets-gränser

Det finns åtminstone två fördelar med att vara dåligt löptränad.

Den första är att den s.k utvecklingskurvan går (förhoppningsvis) spikrakt uppåt. Från att för bara några veckor sedan upplevt 15-20 min. jogg i ett sträck som ”långt” så är jag uppe i svindlande 50 min. utan paus. Och utan att ryggen protesterar.😄


Den andra är att man är väldigt nöjd med lite. I vanliga fall är ju liksom 50 min. snudd på som en fis i rymden men just nu känns det som ett maxat långpass.


Men jag blir ändå inte trött-trött, det är som sagt var jogg-fart, så den detaljen får jag fixa på annat vis.

Cykla några mil ute t.ex. Mest för att coacha mitt favvo-gäng på andra sidan stan för vädret var då inte särskilt cykelvänligt.


Det var svalt och blött som attan om jag ska vara ärlig. Det var tack och lov längesedan men i dag blev jag påmind om hur vansinnigt ont det gör när fingrar och tår ska tina upp igen. 😱


Men det finns ju säkra sätt att bli varm på igen. Förutom att ligga och powernapa under en filt vill säga som jag också gjort. 😍

80 min. i ”svettsalen” sen är man garanterat upptinad igen. Och härligt trött-nöjd.


Kram från Ingmarie

2 Comments

Comments are closed.