Klenis goes friskis

En bra grej med (de flesta) magåkommer är att de försvinner ungefär lika fort som de kom. Några dygn i helvetet, något dygn på darriga ben och sen är det förhoppningsvis som vanligt igen.😄

Jag har haft den där “darrigaben-dagen” i dag. På G men inte helt som vanligt. Eller jo kanske förresten…

Jobbade några timmar innan jag for till Eriksdalsbadet. Förra veckans fina svit på fem simpass hade förvandlats till fem simfria dagar och för mig känns det inte riktigt bra. Jag behöver öva flitigare än en myra för att inte tappa det som kallas vattenkänsla. Det kändes faktiskt lite nervöst men det gick helt ok så nu behöver jag inte oroa mig så väldans mycket inför nästa pass. Känslan fanns kvar.😜 



Sen var tanken ett kort vattenlöpningspass men så kom bästa Lisa och du vet hur det kan bli när sällskapet är det rätta.


 Tiden flög iväg och plötsligt blev det bråttom värre för att jag inte skulle missa tiden hos Lasermannen. Alias Micke G. Det verkar ju som min rygg gillar den där makkapären och det andra (inte alltid så mysiga) som Micke pysslar med. För dig som inte vet kan jag berätta att de där små triggerpunkterna kan göra förbenat ont.😱Men han verkar nöjd…🙄


Sen hann jag bara hem för att byta väska och cykla vidare till Hot yogan. Det där är troligtvis bästa höghöjdsträning på sealevel enl. forskningen.😄


Extra bra måste det ju bli när jag sen på hemvägen cyklade över den där backen.


Så egentligen har fredagen varit precis dom en vanlig fredag på hemmaplan. Tydligaste tecknet på att jag nog kan anse mig som kurerad igen är att i dag är jag hungrig!😍🙏🏻 Och vet du, jag tror t.o.m att det som hände var bra. Hur ska jag berätta i morgon.

Kram från Ingmarie