Oskulds-premiären done

Jag har en känsla av att har man en gång fastnat för Swimrun så är man hooked forever. Och kanske bidrar den (i vårt land) korta säsongen till att man liksom längtar lite alltid och har svårt för att få nog.

Jag har längtat sen den där senaste gången jag gjorde det i Australien. Det var i januari! D v s vansinnigt många längtan-dagar. Och även om jag mer än gärna Spradar så är steget till att verkligen simma längre än 20 m ganska stor. Det får ju finnas någon rim och reson i hur nedkyld man pallar bli menar jag.

Men i dag tog längtan ändå över. 9-10 grader i vattnet och 13-14 i luften kändes  fullt överkomligt. Det tyckte min kompis Fredrik också. Men skulle vi ångra oss? Skulle det bli för kallt? Så där så tänderna hackar och blodet förvandlas till is? Eller tänk om vi inte ens skulle klara mer än 12 simtag innan vi förvandlats till stela ispinnar? Enda sättet att få veta var att helt enkelt testa. Ja så tänkte i alla fall vi.😀

Det kändes härligt pirrigt att åter igen få dra på stassen. Vet du, det är faktiskt det, att ta på och av allt, som är det tuffaste på hela passet. Heatseeker-tröjan, vadkompressions-flytgrejerna och våtdräkten är som ålaskinn man ska i och ännu jobbigare att krångla sig ur. Då sitter allt som en stor sugpropp på kroppen. Blev genomsvettig bara av påklädningen. Det är inte läge att behöva göra nummer två när man väl kommit i om jag säger så… Lägg sen till badmössa, neoprenmössa, vantar och tre kilo (nästan i alla fall) fett insmort på utsatta ställen för att få ännu mer hjälp att hålla värmen. Sånt kräver sin kvinna. Eller för all del man/hen. Och extra mycket påklädningstid.

Men det bra är att det funkar! Frös inte ens en millisekund! Tvärtom svettades jag så mycket under löpsekvenserna att simningen kändes som en befrielse! Då är jag varm. 

Det var precis så härligt, skoj och livs-kickande som jag hade hoppats. Fredrik är en perfekt partner som aldrig pressar eller stressar och går att lita på till 100%. Sånt är både livsviktigt och A och O i denna sporten. 90 min blev det inkl 8 simningar på mellan ca 50-200 m. Inga långsim alltså men det var också meningen. Vi ville ju vara säkra på att hålla oss ”på rätt sida frys-strecket”. 😜

Ruskigt bra start på säsongen 2017 det här!

Det känns som jag hittat bra utrustning för att klara ganska mycket kyla. Faktum är att jag ”frös” mer på vattenlöpningen, inomhus i 26-gradigt vatten. Lite festligt ändå, eller hur?

Kram från Ingmarie