Hade inte tänkt skriva något inlägg i dag men känner att jag behöver. Mina ben är fortfarande shaky och nu har även tankarna kommit i kapp. Särskilt den där tänk om…
En del har läst på FB och läser du även här vill jag tacka för omtanke och snälla ord. Det var det här som hände.
Hade kört ett simpass på lunchen. Kände mig så där härligt lugn och nöjd i sinnet som man oftast gör efter härlig träning. Ska precis gå över Ringvägen när en snubbe med våld drar ut en man från sin bil nästan precis jämte mig och börjar misshandla honom. Våldsamt och brutalt. Det blir kaos. Bilar tutar och människor skriker. Mannen i bilen försöker komma undan och jag ser att han försöker skydda sitt ansikte. Någon rusar ur sin bil mot männen. Snubben gastar om pistol. Far runt som en virvelvind och springer sen rakt över vägen från samma håll han kom. Flera försöker stoppa honom. En man slås ner på vägen av snubben som ändå lyckas fly. Min sjuksköterskehjärna tar över så jag fokuserar på mannen. Han mår förhållandevis väl men upprepar om och om igen ”jag fattar ingenting”. Någon ringer polis och ambulans som kommer blixtsnabbt och det blir på något vis bra till slut.
Min insats var absolut inget märkvärdigt. Vi som var där samarbetade på något ofattbart och obeskrivbart vis. Folk bryr sig verkligen och hjälps åt när det väl gäller. Det märktes ju även extra mycket vid attentatet. Vi var främlingar för varandra men alla kramade alla när allt lugnat sig. Har nog aldrig kramats så mycket en (egentligen) helt vanlig torsdag i maj. Åtminstone inte med okända. 💕 Har nog heller aldrig uppskattat ett yogapass så mycket som i kväll. Och att det var just bästa Jenny som hade det. Precis vad min själ och mitt hjärta behövde.🙏🏻
Livet påminde mig ännu en gång om hur skört det är. För tänk om... Tänk om han börjat skjuta på oss. Tänk om han haft kniv och gått loss på de som kom i hans väg. Tänk om han haft en bomb på sig. Tänk om han lyckats stjäla bilen och sen kört som den galning han verkar vara och plöjt ner alla som kommi hans väg. Inget av det där är ju vilda fantasier. De är tvärtom högst sannolika.
Så ta vara på dig och dina medmänniskor. Vi behöver varandra. Särskilt när orosvindarna verkar blåsa extra hårt…
Kram från Ingmarie
💕🙏🏻
Men fy vilken obehaglig upplevelse! Förstår att du måste ha varit skakis långt efteråt. Såna saker har en förmåga att etsa sig fast länge, även om det trots allt verkade sluta väl. Kram.
Ja det kom ikapp när adrenalinet släppt… hu!!!😳och kram💕
Men fy vilken obehaglig upplevelse! Skönt att det ändå slutade väl med tanke på alla ”tänk om”.
Ja läskigt… Betydligt lugnare fredag💕