Den där känslan
När man haft ont väldigt länge någonstans, du vet sån där smärta så man hela tiden måste tänka på hur och vad man gör för rörelser för att inte dö smärtdöden, och man sen helt plötsligt inte har ont längre så är det banne mig som att uppleva största tonårs-förälskelsen igen! Man vill inget annat än hångla och hänga med den där godbiten 24-7-365. Är det dessutom blandat med starka vårfeelings får man plocka fram sin absolut starkaste karaktär för att det inte ska sluta illa.😜
Jag är väl medveten om att springa tre dagar på raken i mitt ”tillstånd” inte är varken optimalt eller att rekommendera, men vad gör man när lusten och längtan är starkare än ett drogbegär? Jag hade i alla fall förnuft nog att cykla till och från mitt kära Flaten för att få kuta runt och omkring den. (I vanliga fall springer jag ju plättlätt dit och hem.)
Det är som i en sagobok där nu. Glömde nästan andas!😍
Och jo, såklart det blev en Sprada-tur. 💕 Absolut omöjligt att låta bli!
Jag dog lyckodöden flera gånger om där kan jag berätta…
Men lite förstånd verkar jag ha kvar. Förutom cykelturen menar jag.
Dels blev det ett Hot mojo-pass. Behålla rörligheten och styrkan är ju superviktigt! Det var förresten en sprillans ny release som jag gillade jättemycket!
Sen har jag även varit hos Micke. Lasermannen du vet. 😁 Ännu vågar jag nämligen inte släppa honom.
Så nu håller jag mina tummar och tår stenhårt för att det fortsätter så här.🙏🏻
Kram från Ingmarie