Jag ska snart sluta älta SUM men jag är verkligen fortfarande lite ”hög” av det hela. Vet ju att det finns massor av människor som tuggar mil efter mil efter mil efter mil enklare och lättare än jag tuggar min frukostgröt. Men man ska inte jämföra sig med andra och för mig är detta stort!
Jag är nog minsann allt lite oklädsamt mallig. Och stolt. Jante kan slänga sig på tippen!
Men fintröjan var väldigt klädsam på gymet i dag och jag tänker fortsätta gotta mig i känslan av att ”ha gjort och klarat av”.😄
Jag ska också bevara den lycko-och glädjekänsla jag faktiskt hade under hela loppet. På riktigt. Även om jag inte hade armarna upp i luften hela tiden. Eller överraskade någon genom att smyga ikapp när det var lättsprunget. Tycker det blev några väldigt härliga bilder!
Dessa är tagna av Fredrik Stridsman.
Och de här av Patrik Herwall.
Känner mig oförskämt pigg, har inte ens ont i någon tå, men jag vet att skenet och känslan kan bedra så jag tar det easy-easy. Bara lättsam träning, och yoga ett bra tag framöver och lite ompyssling av Micke.
Det märkligaste är nog ändå att jag fick mersmak på det här. Jag som före loppet tänkte: en gång så jag vet sen aldrig mer.
Men man ska aldrig säga aldrig. So tell me!
Vilket är bästa ultraloppet?
Kram från Ingmarie
Klart du ska vara STOLT!!! <3
Förstår känslan. Var långsammare än långsammast på Hallands Ultra för 1,5 år sedan, men det var sjuuukt stort för mig att bara klara de där dryga 50 km. Jag var hög i ett par veckor! 😀
Underbart ju!!!!