Du som hängt med här de senaste månaderna har nog märkt och förstått att jag mer och mer går på känsla, ingivelse, spontanitet och en inte längtan. Kanske minns du hur vi spontanhyrde mysigaste stugan i somras? Och hur jag helt oplanerat hittade till vackra, härliga och mysiga Skaparladan?
Jag tog det som ett tecken. Ett tecken till att det var dax för att ännu en gång utmana mig själv och följa både magkänsla och hjärtats röst.
Så jag anmälde mig till en av deras inspirationskurser. Nu är den. Och jag är igång!
Läskigt, pirrigt, tröttsamt och vansinnigt skoj på en och samma gång. Det lär inte bli några varken eftertraktade eller ens säljbara verk men det är inte heller meningen. Jag gör det här enbart för min egen skull.
Av nyfikenhet, av lust, av passion och av en inte längtan.
Kanske blir det bara denna gången och sen vill jag inte se en färgtub ever more. Kanske är detta början på något långvarigt. Jag har verkligen ingen aning och det spelar ingen som helst roll för just nu känns det helt rätt! Och just nu är viktigast.
Jag är hur som helst en rackare på att kladda ner mig. 😀
Jag bor i samma fina stuga som i somras. Känns fantastiskt att vara här igen. Så likt men ändå så olikt. Älskar detta område men man får inte vara mörkrädd. När det blir mörkt blir det… mörkt. Mysigt om du frågar mig. Och liksom hemvant för det är så här hela min uppväxt var. Djupt inne i skogen. Med tystnaden och lugnet som sällskap. Faktum är att på den tiden målade och ritade jag ständigt. Så det är lite som att sluta en cirkel när jag tänker efter…
Säger bara lyllos mig!
Som har en hel ego-lyxhelg framför mig!
Kram från Ingmarie
Anna
Ser supermysigt ut. Men jag hade behövt sällskap i det mörkmörka. Av annat än vildsvin och björnar 🙂
Ingmarie
men de är ju inte här inne oavsett. OM de nu ens är i skogen… Föredrar tystnad och mörker framför gatlampor och oljud veckans alla dagar. Så himla skönt!