För att ens ha en chans att klara reptiderna och överleva det där loppet med kroppen i hyfsat behåll så tänker jag att jag ska omge mig med proffs så mycket det bara är möjligt. Har jag tur smittar deras kunskap, erfarenhet och styrka över till mig.🤪
Joanna träffade jag på Trispot första gången för typ åtta evigheter sedan och redan då pratade vi om vi skulle träna ihop för vi bor nästan grannar. Ändå blev det inte förrän i dag! Jag tror helt ärligt inte det enbart berott på osynkade liv. Jag har varit lite feg helt enkelt! Joanna är en superwoman som trots insulinbehandlad diabetes varit elitsimmare, kört galna swimrunrace (inkl ÖtillÖ), pluggar avancerade grejer, jobbar heltid och jag vet inte allt. En sån som simmar min veckodos på en av sina morgonsim och kan kuta trots både högt och lågt socker. Men mest är hon cool, härlig, ödmjuk och extremt pedagogisk. När vi simmade nu i kväll (för henne blev det väääääldigt mycket vila när hon skulle vänta in mig) fick jag massor av bra tips på vad jag bör tänka på.
Superbra såklart och jag är henne evigt tacksam! Armbåge, armbåge, glid, glid, glid är mina nya mantra. Dessutom var det tokhärligt.
Men det där var bara den ”korta” grejen nu i kväll. Vi har kutat också. 3 mil. I 32-gradig värme. Jag blir förstås också varm och svettas floder men jag kan hantera det miljarder gånger bättre än kyla. Joanna är tvärtom men tack och lov kan jag var vattenhålen finns så det gick hur bra som helst! Inte ens hennes blodsocker svajade men jag tror jag pratade så mycket att det var i chocktillstånd.😀
Det var inte många (fisljumna) droppar kvar när jag väl var hemma igen men de nyttjades in i det sista!
Lunchen hade jag gjort i förväg så när jag väl bäljat i mig en liter kolsyrat vatten behövde jag bara (nåja) cykla till Flaten och parkera mig. Snacka om lyxdag i kubik!
Kram från Ingmarie