Plötsligt händer det! Jag hade noll lust att kuta långpass i dag. Faktiskt inte att kuta ö h t.😳 Åtminstone inte många steg åt gången. ”Något” blaj cirkulerar i kroppen och jag bestämde mig för att lyssna på den och inte ens försöka prova. Så det blev bara någon timmes gå-jogg och det får vara bra nog tänker jag och känner mig präktigt duktig som attan. 🤪💪🏻 Skogen är ändå skogen med alla sina fördelar hur långsamt man än tar sig fram, eller hur?
Egentligen var den största anledningen till att jag var så ”duktig” och chillade att jag skulle jobba sen. Det kan absolut vara toklugnt där på helgerna men man vet ju aldrig det före. Sannolikheten är trots allt att det inte är det och då kan man ju liksom inte komma dit helt slutkörd redan innan… Och tur var väl det för det var lätträknade antal ”sittpauser” denna kväll. Ingen risk att det gror någon mossa på mig/oss i alla fall…🤪
Kram från Ingmarie
Om inte långsamt skulle räknas, skulle jag ligga jääääkligt risigt till! 😀
Skönt att du kom ut!
Kram M
haha! Allt i skogen räknas tänker jag! KRAM