En av de (ytterst) få gånger jag på riktigt gillar att gå upp tidigt är till måndagarnas teknik-pass. Jag tycker t.o.m det är riktigt mysigt trots att kroppen känns halvdöd och ögonen är fulla av grus. Jag dricker lite kaffe, cyklar till tuben, åker till Skanstull och traskar sista biten till Eriksdalsbadet där Coach Tomas och resten av gänget samlas.
07.30 kör vi igång med alla drills. Varje gång lär jag mig minst 3 nya grejer, gör något som är helt rätt, massor som är helt fel och varje gång konstaterar jag att simning är förbenat svårt. Jag kommer aldrig hinna lära mig dess konst till fullo under denna livstiden men jag kämpar på och hinner det jag hinner. Så länge jag har kul så spelar det ju faktiskt ingen roll, eller hur? I nästa liv kanske jag föds som en fisk och undrar hur i all sin dar man gör när man springer.🤪
Kram från Ingmarie
Fint att ha en måndagsrutin som man både mår bra av och som utmanar 🙂
Ja absolut! Och den liksom bara kom till mig! 🙂
Det är väl tjusningen med att leva; att man ALDRIG blir fullärd. 🙂
Kram M
Exakt! Den dagen man slutar vara nyfiken/vill lära sig nytt är man nog helt enkelt klar för denna gången….