Nu var jag ju i och för sig väldigt många fler timmar på jobbet kontra löpturen i skogen i förmiddags men om jag hade haft stegräknare på mig är jag ganska säker på att det skulle ha blivit ungefär lika många steg på båda. Det festliga, eller vad man nu ska kalla det, är att jag garanterat kom en väldigt mycket längre sträcka i skogen kontra på de ynka kvadratmetrar jag härjar runt på på jobbet trots att den första var väldigt mycket kortare tidsmässigt. Skogsstegen var inte heller ens i närheten av att vara lika jobbiga som jobbstegen. Antagligen för att de dels var på stenhårt golv och dels innebar att jag bara stod rakt upp och det är skitjobbigt om du frågar mig.
Men hur trötta mina ben, och min skalle, än är just nu så är jag tacksam att de funkar och att jag inte behövde ligga fjättrad i en sjuksäng. Sånt är viktigt att komma ihåg tänker jag. Det är ju faktiskt inte ens alla som har ben att bli trötta i…
Kram från Ingmarie
Förstår precis hur du menar. Att springa i skogen är hundra gånger lättare än att stå/gå korta sträckor i flera timmar på ett hårt golv. Förmodligen sitter det mycket i huvudet eftersom jag förknippar skogsrundan med avkoppling.
Kan vara så men jag tror mer på det hårda golvet. 🙂