Det är minsann inte lätt att vara löpare i (is)tider som dessa. Särskilt inte när man har en klen kropp som inte klarar dubbskor…
Jag investerade förvisso i ett par icebugs i höstas men de är nog mer lämpade för geggamoja och swimrun än att hålla den som har på sig dem upprätt på blankis. Dessutom känns de stenhårda. Men jag ska ge dem några chanser till.
Asfalten är fortfarande förrädisk och jag tappade till slut räkningen på hur många gånger jag höll på att vurpa på dagens löppass. (Jag vill förstås aldrig trilla och slå mig men särskilt inte nu när jag vet hur läget är på SÖS och Stockholms alla andra sjukhus just nu. Bli inte sjuk här säger jag bara!)
Så gissa hur glad jag blev när en av grusvägarna hade flera stråk av barmark? Korta men underbara!
Liksom de korta men underbara sittpauser jag lyckades få till på jobbet.
Jomensåatt. Man får som sagt var vara glad och tacksam även för det lilla.🤪
Kram från Ingmarie
Älskar barmarken här nere! Så ljuvligt att slippa icebugs 🙂
Fattar till 100%!!!!! Nästa vecka kommer jag slippa halkan! Wohoooo!
Oj vad isigt ni har det! Här är det lyckligtvis torrt och fint ännu, ta i trä …
Njut!!!!!