I går var det både vinterkallt och höstvindar på en och samma gång. Det t o m snöade lite i går kväll! (No, it’s not an April fool joke..)
I morse var hela Albuquerque inbäddat i en slags vit, fuktig bubbla. Inte snö och inte egentlig frost heller utan mer som något fluffigt vitt kallt vatten-täcke. Norrut syntes inte ens Sandia-berget. Fascinerande! Det kändes som om jag var mitt i en sagobok.
Det var mer eller mindre helt vindstilla och inte direkt kallt men inte heller varmt så klädvalet var inte helt enkelt. Det blev såklart helt fel. Inte de första 20 minuterna kanske men sen försvann det där vita fluff-fluffet och byttes mot solens strålar. Och de är härligt varma.
Så det blev att ta av det som kunde tas av för att inte helt smälta bort under långpasset. Ett långpass som f.ö var rackarns segt. Höghöjd och backar är tufft oavsett men när man grejat flera timmar trots cement i skorna, då är man banne mig extra glad och nöjd! Och helt ärligt så var det ändå mest härligt för vem kan annat än älska att ha det så här?
Yogan i kväll var också extra svettig, yogafröken Yael är nämligen enormt påhittig, och så bra och välbehövlig. Som yoga ju i princip alltid är. Kanske särskilt när den är extra utmanade för man lär sig väldigt mycket om sig själv då. Det brukar stämma väldigt bra på mig det där man säger att ”så man gör och reagerar på yogamattan är en spegling av hur man gör och reagerar i övriga livet”. 🙏🏻❤️ Hur är det för dig?
Kram från Ingmarie