När man minst anar det kan vardagen bli lite extra spännande. Inget jätte-dramatiskt på något vis, det var inte ens på jobbet där det verkligen kan hända både det ena och det andra, men det var väldigt annorlunda och för första gången för åtminstone mig. Antagligen extremt ovanligt också.
När jag åkte med tuben in till simträningen i morse så stannade den som vanligt vid alla stationer. Same same med samma ”pling-plong”, samma utrop och på exakt samma ställe som alltid. Folk går ut på plattformen och in från plattformen. Några andra alternativ finns liksom inte. Det där är millimeterstyrt.
Tills i dag då. Vid Skärmarbrink. När dörrarna öppnas ser det ut så här!
Jag vill inte ens tänka tanken på vad som kunde ha hänt om tanten med rullatorn, gubben med käpp, den lilla ungen eller den synskadade klivit rakt ut.
Nu hände tack och lov inte det, ingen över huvudtaget trillade ut, men tänk om!
Sån här dramatik kan jag verkligen vara utan…
Kram från Ingmarie