Det är inte ofta det sker men ibland får jag och Anders extra överskottsenergi samtidigt och samtidigt som våra fixadedärgrejernanaldriggörfördeärsåtråkiga-generna är synkade.
Då gäller det att haka på för det är då vi frostar av frysen, städar skåp, slänger lock utan burk och burk utan lock och rensar skafferiet.
Jag nöjde mig dock inte med ”bara” det. Någon timme ägnades åt att måla på två nya projekt, resplaneringen fortsätter och sen ville jag ju vara ute också. Särskilt i dag när solen visat sig en liten stund och det varit i princip helt vindstilla. Minusgraderna kände jag nästan inte av. 12 + 12 + 14 minuter i tröskelfart höll mig rejält varm. Riktigt trött blev jag också. Bra för då vet jag att jag gjorde jag rätt.
Minusgrader betyder ju oftast även is. Tack och lov hade det torkat upp på spåren så kuta var inga problem.
Det var värre att komma i plurret… Svårighetsmässigt alltså. Jag hade sett att det fanns en liten vak i Hellas men den är främst för bastu-badarna och jag pallade helt ärligt inte varken att cykla hela vägen dit (och ffa hem i kolmörkret) eller att ”trängas” med dem.. Söderbysjön ligger förvisso bara någon kilometer närmre men är man lat så är man.
Eller kanske inte. Banka en vak i isen med en hammare krävde en del kraft och det tog antagligen längre tid än att cykla fram och tillbaka till Hellas. Å andra sidan hade jag inte velat missa detta! Så himla kul!
Och så himla härligt!
Det var inte bara jag som var där, vi är många som gillar , men det spelar ingen roll. Lugnet tränger in under huden och in i minsta lilla cell oavsett.
Och nu finns ett hål för den som vill i! Men det är bråttom för redan i morgon blir det plusgrader igen!
Kram från Ingmarie