Vi har väl alla saker som vi behöver jobba med för att bli och må bättre och bli mer ”hel” som den unika människa vi är. Det är lätt att man faller in i ett mönster så som det alltid varit och/ eller som (man tror) förväntas av en både från de närmsta och från samhället i stort. Vissa saker kan vara ganska enkla att liksom fixa till. T ex börja använda tandtråd varje dag, minska social media-tiden eller shoppa mindre. Andra är betydligt svårare. Som t ex att byta jobb, bryta dåliga förhållanden eller förändra sin livssituation över huvudtaget.
Jag är absolut inget undantag! Jag har massor av grejer jag jobbar med för att bli mitt bästa jag. En del har jag kommit ganska långt med. T ex att släppa taget när det inte blir exakt som jag tänkt att min plan ska vara. Kontroll-freaken i mig har börjat ta ledigt men passar jag mig inte så är jag fast i dess järngrepp direkt. 😱 Samma med ”det svarta hålet”. Jag har svårt för stress även om jag gillar när det så att säga går undan. Gränsen kan vara hårfin men passa en massa klocktider är en typiskt dålig grej för mig. När det gäller träning har jag sällan problem med motivationen men jag jobbar (fortfarande) med att acceptera att jag aldrig mer kommer kunna prestera det jag gjort. Åldern påverkar oavsett vad man vill och tycker om den. Fatta mig rätt, jag är obeskrivligt tacksam, och stolt, för allt jag presterat hittills. Det bra med åldern är dock att jag numera även vet att det alltid går att bli bättre på något. Simning är ett exempel. Jag t o m längtar ju efter den nu och jag kan plättlätt hitta på egna pass och jag har inga problem vare sig att simma solo eller i grupp längre. För mig visar det att jag (fortsatt) utvecklats jättemycket de sista 2-3 åren!
Löpmässigt är mina bästa tider gjorda för längesedan men det betyder ju inte att jag vill lägga ner eller sluta förbättra mig. Jag gnetar på helt enkelt för att jag vill hålla mig så snabb jag kan så länge det går med den kropp jag har. Sen tycker jag ju faktiskt det är himla kul med vilket såklart underlättar.😀
Gjorde första intervall-passet sen det där loppet 1/2 på Löpningens dag.Inget märkvärdigt pass men jag blev skönt trött! 25 x 60-30 där det var motvind och uppför ena hållet och nerför och medvind andra. Styrka ena hållet, fart andra. Väldigt bra kombo! 🥳
Livet går inte att planera till fullo och sen tro att det ska bli exakt så. Livet händer helt enkelt. Jag tror heller inte man ska tro att man blir ”klar” med sin egen utveckling, dvs fulländad, utan hela tiden jobba vidare med det man vill förändra för att må så bra, och bli så lycklig, som det är möjligt. Vi är dessutom dynamiska och förändras. Det som var viktigt för ett år sedan kanske helt saknar betydelse nu. Och vice versa. Framförallt ska vi nog inte tro att ”alla andra” lever perfekta och alltid lyckliga liv. Vad jag vet så finns inga sådana…
Hur tänker du?
Kram från Ingmarie
Hej!
Kul och höra dina tankar om träning. Till skillnad från dig började jag med regelbunden träning vid ålder 50++. Fördelen (prestationsmässigt alltså) med att ha börjat med löpning senare i livet är att jag faktiskt (om än långsamt ;-)) hela tiden förbättrar mig.
Men detta är dock egentligen ointressant då min stora motivator är att jag mår så oförskämt bra av att träna. Sedan får faktiskt alla andra (hälso)fördelar bli bonus.
När får vi se operationsärret? 😉
Välmåendet är utan tvekan det viktigaste och det är väl därför jag gnetar på.😄 Lyssnar på en podd just nu om det här med åldrandet ( Rich Roll intervjuar Sinclair) och jag kanske har kanske helt fel om det hela!😱 Mycket sitter ju också onekligen i skallen..🤪 Och grattis förresten till att du börjat träna!👏🏻👏🏻👏🏻
Du har skrivit nånstans att många tidigare elitaktiva lägger ned för att de helt enkelt inte klarar av att se hur mycket prestationskurvan flyttas nedåt med åren. Jag tänker på det ibland när jag är ute och springer och känner ”varför hålla på när jag ändå aldrig blir lika bra igen?”; det räcker ofta som motivator. Jag tänker inte sluta springa – som jag tycker är så roligt – bara för att jag inte kan prestera som en tjugoåring längre. Så tack för det!
Exakt så! jag, du, vi har rätt att sporta vidare oavsett resultat. 🙂 Heja dig!
Håller med. Gäller att inte låta huvudet styra gör mycket. Gå på känsla på olika sätt.
Precis!😍
Hej! Det var länge sedan 🙂 Ni verkar ha en härlig resa. Skönt att det gick bra till slut efter sjukdomen.
Jag tror att det kan vara smart att börja med en ny sport när man blir lite äldre, för då har man inga tidigare PB’n att relatera till utan då får man vara nybörjare på något och uppleva hur utvecklingen går framåt igen.
Ja längesedan! Hej!❤️ Ja börja med något nytt är både roligt och utvecklande!