Det blev en tur till österut till Garden route National Park (Tsitsikamma) igen men denna gång till en annan del av den. (Den är stor!) Jag hade tänkt kuta så mycket som möjligt men om det är något jag lärt mig så är det att man aldrig riktigt kan veta hur en trail är oavsett hur mycket man läser på om den. Man måste helt enkelt testa själv för att verkligen veta.
Vi började med den till Storms river suspension bridge. Den var ”lätt” på så vis att det var absolut noll rötter, stenar och annat bröte. Hela vägen var nämligen byggd av brädor och (nästan) en halv miljon trappsteg. Den var också ganska vältrafikerad av andra med samma mål.
Själva broarna och vyerna är hur som helst utan tvekan värt ett besök!
Tog mig sen tillbaka samma väg och fortsatte till ”the Waterfall-trail” som jag läst skulle vara ”mycket svår”.
Det stämde…
Den började förvisso bra. T o m jättebra! Fina stigar med hisnande utsikt över havet.
Bara några små tekniska delar som inte störde det minsta.
Men sen kom stenarna. Och klipporna. Varje meter tog en halv evighet och jag ledsnade helt enkelt och vände. Utan att ha fått se det där vattenfallet.
Sprang i stället en annan trail som började rakt upp, blev platt och fin och sen rakt ner. Och lite klättring. 🤪 Rolig och fin!
Jag må vara en potta på teknisk trail men jag är banne mig en fena på backar och trappor uppför!
Det blev inte många kilometer de där timmarna men desto fler upplevelser!
Och även om jag missade vattenfallet på ”the waterfall-trail” så fanns det andra! En annan typ av sprada kan man väl säga. 😍
Summa summarum är att åker du förbi så ska du absolut åka inom detta ställe!
Kram från Ingmarie