När jag drömmer om passet jag ska köra dagen efter då vet jag 1: att det är tufft och 2: att jag är fokuserad och taggad.
Så var det med dagens löppass.
12+10+8+6+4+2+1 min. Spåret jag kör på är inte platt många meter så det är inget glidarpass precis. Hur man än kör på nerför är det svårt att ”hämta upp” det man förlorat uppför. Samma med med- och mot-vinden tydligen. (Det finns nämligen smarta uträkningar på det där men fråga mig inte hur.)
Men hur som helst så gick det riktigt bra med mina mått mätt. Farten är som den är men eftersom känslan är den viktigaste så är jag supernöjd! Både före, under och efter.
Den där efter är väl förresten en av de bästa som finns?
Simpasset var däremot helt utan plan. En gång i veckan har jag nämligen ett sånt. Enda målet är att jag ska i och skapa mer vattenvana. Vad det blir får känsla och dagsform avgöra. Tydligen var det en bra dag för det blev ett intervallpass till! 🥳🥳🥳
I dag är jag också ett steg närmre den där förändringen som kommer att bli i september. Kläder är utprovade på huvudkontoret och jag är om möjligt ännu mer nervös. Men också förväntansfull och pirrigt taggad!
Kram från Ingmarie
Sådana intervallpass gillar jag – där intervallerna blir kortare och kortare. Även om man höjer farten när de blir kortare känns det lättare mentalt just för att man vet att de blir kortare 🙂
Eller hur? Gillar också det! Även om tanken är att även farten ska bli högre och högre. 🙂