Nog kände jag av gårdagens gym-besök och benen var väl inte de piggaste när jag gav mig ut, de var faktiskt skit-trötta, men om det är något jag lärt mig här i livet är det att inget varar för evigt och att även de stappligaste benen kan vakna till liv. Som i dag. När jag väl var igång funkade de (benen alltså) som genom ett mirakel helt ok. 3 x 10 minuter + 10 x 60-30. Totalt 15 km blev det till slut.
Men det där jag läst att man blir snygg av träning har jag aldrig förstått.🤪 Däremot piggare, friskare och gladare!
Regnade gjorde det också med korta, jämna mellanrum. Hela dagen! Ibland t o m extra mycket. Typ hinkvis.
Men när jag kom fram till Södersvik nu i kväll blev det helt plötsligt så här! Snacka om mirakel!
Nu väntar en hel vecka med måla-träna-äta-sova här på fina, fina Rådmansö och i Skaparladan.
Jag invigde det hela som jag brukar göra. Med ett bad utan en tråd på kroppen. Frihetskänslan är total just nu!
När jag satt där på bryggan i kvällssolen kom herr och fru svan med sina sex barn förbi.
Alltså jag dog ju sötdöden direkt! 🥰 Och vad roligt de pratar med varandra! Har aldrig hört det så där innan vad jag kan minnas. Som små gurglande ljud.
Mirakel som sagt var. De finns och sker oftast närmre än man kan ana…❤️
Kram från Ingmarie