Det är när man (t.ex) gör såna där utmaningar à la 25 armhävningar/dag i 25 dagar som man man märker hur rasande fort tiden går! Jag är redan inne på dag 18 av 25! Vad hände? Tycker jag började typ i förrgår.
Jag tycker också det bara var nyligen Eriksdals utebad öppnade men även om det var väldigt försenat i år, faktiskt flera, flera veckor, så var det fortfarande långa ljusa kvällar med en känsla av att ha hela sommaren framför sig. Nu är det snart mörkt klockan 19.30 och utebadets öppetdagar lätträknade. Så jag njuter och nyttjar verkligen varje minut jag kan få där.
Springa funkar fortfarande göra barbent och trött går ju alltid att bli om man är på det humöret. 30-sekundare (med lika lång gå/joggvila) kan verka plättlätt men gör man bara tillräckligt många, typ 60 st, blir åtminstone jag förbenat trött.
Hur märker du att tiden går (extra) fort?
Kram från Ingmarie
Läste någonstans (Johan Renströms Hjärnfysik?) att vår tidsuppfattning är starkt kopplad till hur länge vi levt.
Vår barndoms sommrar var ju superlånga (och alltid soliga ;-)) , därför vi satte dom i relation till vår dåvarande livslängd. 3 månader i ett 5-årigt liv blir ju faktiskt hela 5 procent dennes liv. Medan för en 50-åring blir det istället 5 promille.
Tiden upplevs att rulla på i allt snabbare takt således. Och motmedlet är precis som du skriver: ”Så jag njuter och nyttjar verkligen varje minut jag kan få där”
Sen måste jag skjuta in att hösten också har sin charm, liksom naturligtvis vinter och vår 😉
/B.J.
Det verkar vara en väldigt vettig förklaring! Intressant!(Som den sjuksköterska jag är börjar jag genast fundera på hur det är för dementa…? ) Jag gillar hösten och faktiskt även november. (Började göra det efter att ha sett den norska filmen ”Lyseleit”. Rekommenderas!) Vintern kan jag vara utan mest för att jag askyr modden. Och ishalkan.Allt blir svårt, krångligt och t o m farligt.Samtidigt så gillar jag ju cold/iceswim så helt värdelös är den ändå inte. 🙂