Om man kan vinna pris i att vara långsammast hade jag vunnit alla kategorier i dag. Vet inte riktigt vad som felade. Kroppen verkade liksom bara ha slut på snabb-celler. (Fast det stämmer inte helt för jag var ruskigt snabb när jag städade!🤪)
Jag tror det är första gången i världshistorien jag självmant valde springa trail hela 2-timmarspasset i dag. Så fort jag kom ut på springbar grusväg letade jag upp en stig igen. 😮 Den enkla förklaringen är att eftersom jag är så himla kass trail-löpare så betyder det att jag måste ta det superlugnt. Så där lugnt så jag måste gå ibland. Ja du fattar. Jag ville vara ute i skogen men jag var absolut inte springapå-sugen. Men allt räknas, eller hur, och jag gillar mina nya skor även om de inte precis är ämnade för trail. För mig hjälper det ändå inte om jag har de grymmaste trailskorna i världen. Jag kan snubbla på löv oavsett.
Simningen är inget att skriva hem om heller egentligen. Eller jo förresten! Jag var ju på nyrenoverade Forsgrenska badet!
Makalöst fint och så omgjort att jag nästan inte hittade in till bassängen.😀
Kram från Ingmarie