Lite stela ben var det allt på dagens tur men jag vet ju varför.. 🤪 Det kändes ändå helt ok och jag hann även med en ljuvlig sprada. Så vansinnigt vackert! Inte blev det sämre av att jag fick finsällskap.🥰 Detta var en av de där unika stunderna när det verkligen känns som man är ett med naturen.
De där stunderna är förstås alltid värdefulla men för mig är de extra viktiga nu när man var och varannan dag är inne i ”covid-grottan” och får ännu mer ränder i ansiktet.. Återkommer mer om det där och vad man mest längtar efter när man väl är utsläppt.
Kram från Ingmarie