En bra grej med det där viruset, när tok-restriktionerna inte hade slagit till, var att det var otroligt lugnt och skönt i simhallarna. Vi som var där var där för att träna och hade fattat det här med vett och etikett.
I dag när jag var där för att köra vattenlöpning var det precis lika galet som innan viruset. Folk är tokiga och en del av badvakterna verkar vara både blinda, döva samt stå och sova… 😱🥺🙄 Eller så bryr de sig inte över att en del beter sig som de är de enda där. Gapar och skriker, hoppar rakt ut i vattnet trots att där är simmare, hänger på linorna, kastar grejer i luften och både trängs och knuffas. (Nej jag skojar tyvärr inte…) Men jag körde mina 50 minuter och njöt en stund i bastun. Gott så!🤩 Simhallarna ska väl helt enkelt undvikas på helgerna.
Lika lång tid (slö)sprang jag på land. Det var betydligt lugnare i skogen och spradan var ljuvlig!
Ingen trängsel och inget skrik. Så skönt!
Kram från Ingmarie
Du börjar ju bli värsta Traillöparen! Jag är sämst på trail. Så rädd för att ramla att jag knappt tar mig framåt. Blir därför inte så värst trött. Ett traillopp jag sprang avslutades med en lättsprungen men brant uppförsbacke. Jag hade ALLA krafter kvar och kunde för första gången i mitt liv uppbringa något som kan liknas vid en spurt…
Du anar inte hur långsamt jag tar mig fram. ALLA springer förbi mig. Jag blir ju inte heller trött just därför och har också bra spurter. Haha!