Jag vet inte varför men jag älskar dimma! Allting blir liksom så mjukt och stilla. Som om hela naturen blir inlindad i en mjuk gosig filt. Min morgonlöpning till jobbet var verkligen sagolikt vacker!
Hade jag vetat detta innan hade jag gått upp ännu tidigare, trots att jag tyckte det var för tidigt redan som det var, för åh vad jag hade velat ner i vattnet!
När jag väl hade slutat så var dimman bytt mot ett lätt regn och det är i och för sig inte så dumt det heller. Jag blir ju liksom ändå blöt.
Kram från Ingmarie
Jag håller med om dimma. Som en sagovärld liksom.
Visst är det något speciellt?! Hoppas hösten bjuder på många dim-dagar!