När jag var liten hade jag massor av låtsas-kompisar. En del pratade jag utrikiska med. ( Ingen mer jag begrep dock vad som sas.🤪) De var oftast namnlösa och jag minns inte att de hade något egentligt utseende. De var liksom bara där. Som någon slags väsen.
Grejen är att jag har låtsaskompisar nu med men med viss skillnad. De jag nu låtsas jag har finns på riktigt och jag pratar språk som de förstår. Det jag låtsas är att mina verkliga kompisar är med mig fastän de inte är det. Så det är väl egentligen inte låtsaskompisar utan mer kompisar som jag låtsas är med mig.🤩
Vem det är beror på situationen. Det är alltid människor jag gillar och ser upp till som är med mig i fantasin. I dag var t ex både Åsa och coach Ulf med på mitt simpass fastän de inte ens var i närheten. Jag jagade Åsas fötter och hörde Ulfs tips och pepp. Himla bra grej egentligen! Att bli låtsas-coachad! 😀 Fast i verkligheten är det såklart varken lika bra eller roligt som det riktiga.
Passet var hur som helst både skoj och tufft och jag fick ny energi för att klara av en tuff jobb-kväll.
Inte mycket kvar av lappen och det är antagligen bara jag som begriper vad det betyder…
Kram från Ingmarie
Vilken bra idé med låtsaskompisar. När du åker till värmen ska jag låtsas att jag följer med 😀
Fick inte ihop det med allt som händer just nu, men i tanken är jag där! I fall du känner dig ensam på vägen till fyren 😀
Jag skickar sol och värme till dig och jag kommer låtsas du är med mig när jag gnetar på uppför backarna!
Ffa när jag dricker kaffe i solen. ;-.)
Du/ni har en massa kul att fixa med nu! Playitas finns kvar!