Hitta utrymme

På ett sätt tycker jag det var bättre förra gången jag var här. På ett annat sämre.

Förra gången var det väldigt mycket lugnare och det fanns alltid plats oavsett om det gällde bassängtid eller solstol. Nu finns inte ens en hyrbil ledig på 4-5v veckor framåt! Eftersom vi inte var så många så lärde vi också snabbt känna varandra. Spinningen var gratis och det var inte en massa extra ”utomstående” grupper som var här. Samtidigt var det mer ödsligt, nedstängt, tomt och utbudet mindre.

I dag åkte ett stort gäng hem och det kom ett (minst) lika stort nytt gäng. På gott och ont. Jag gillar verkligen att vara här men ibland blir det en smula (för) mycket av allt. De flesta är lugna och sansade men en del stackare är så stressade att jag inte fattar hur de håller ihop!

Nu har jag ju inga problem varken med att finna eget space eller ta det lugnt. Mina morgnar vid havet är guld t ex. Varje morgon är unik och jag tröttnar nog aldrig!

I lilla Tuineje är det också lugnt och hela byn andas på något vis stillhet. Jag älskar att gå och kolla på husen där!

Att springa utan trängsel är plättlätt! Faktum är att det känns som det är ganska få som springer här om man räknar procentuellt. Eller så är jag bara ute på andra tider. Vem vet. För mig blev det i alla fall intervaller på ”röda vägen” och trots att jag sprang där fram och tillbaka så träffade jag inte på en enda annan som kutade. Inte på vägen dit och hem heller förresten!

Första simpasset hade jag egen bana hela tiden. Väljer man rätt tid så blir det oftast så. Jättehärligt! Kändes riktigt bra faktiskt!

Andra simpasset blev en kort historia men dock med mycket space. Havet är ju liksom ganska stort. Det syns inte på bilderna men vågorna var ganska tuffa och jag har en extremt stor respekt för dem. Är jag dessutom enda simmaren så vågar jag inte så mycket. Men jag övervann min rädsla och var i en liten stund i alla fall! Allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie