Trösklar på Prinsen och skogsbesök

Jag gillar verkligen det där att springa från A till B. ”Problemet” brukar vara att man måste ju frakta sig antingen till A eller från B så när man har möjlighet att få enkel upphämtning gäller det att passa på!

Prins Bertil stigen är (nästan) alltid en höjdare och i dag fick den verkligen högsta poäng alla kategorier. Sol, ingen vind, torrt underlag, vårfeeling i luften och samma fina utsikt som alltid. Dessutom var mina ben ruskigt pigga! Sånt ska man ju också passa på att utnyttja så jag drämde till med 5 x 10 minuter i tröskelfart. (Vila 90 sek.) Med uppvärmning och nedjogg blev det perfekt tajming och jag sladdade in vid Tylösand hotellet samtidigt som Anders kom dit för att hämta upp mig. (Om du undrar hur jag orkade ta bilderna så togs de före och efter. Under hade jag inte ens pallat ta upp telefonen. Haha)

Hyrbilen tog oss sen via hotellet och matstopp till långt ut i skogen där pappa bor. och jag är delvis uppvuxen. Av olika anledningar är det längesedan jag var där så det kändes bra och extra mysigt att lillebror och syskonbarnen också var där. På hemvägen åkte vi en massa kringelikrokar så jag fick visa Anders var jag bott i min ungdom. Nu för tiden vet han vilken lantis och skogsmulle jag egentligen är och var mitt behov av ensamhet och natur kommer från. Jag trivs bra i storstaden men det är helt tack vare att jag har hela Nackareservatet inpå husknuten. Utan den hade jag flytt 08a land för längesedan!

På vägen hem åkte vi även förbi Torvsjön igen men denna gången stannade vi ”på andra sidan” så Anders fick se även den vyn. Jag hade andra planer. Förstås…

En tunn ishinna hade lagt sig på vattnet men sånt hindrar som du nog vet inte mig!

Kvällen avslutades med ännu en myskväll hemma hos mamma, Ulf och Mogge-vovven. Hotellet ligger bara en kort promenad från deras lya så det är hur bra som helst. F.ö ett hotell vi verkligen rekommenderar! (Och nej, jag är inte sponsrad. Tyvärr.)

Kram från Ingmarie