Det är banne mig inte alltid lätt att begripa sig på kropp och knopp. Trots 10 (!!!) timmars sömn kände jag mig som en zoombie när jag begav mig ut för att springa intervaller. Var t o m beredd på att jag nog skulle behöva reducera passet, så seg kände jag mig.
Men vad händer? Jo kroppen och knoppen levererar ett pass som var ett av de bästa på länge både när det gäller fart, känsla, motivation och kraft.
Planerade 3 x 10 minuter blev dessutom 4 x 10 minuter. Som sagt var, man kan aldrig lita på kroppen. Haha!
Efter det där tänkte jag att det nog bara var en tillfällighet. Typ att kroppen var i någon slags nattjobbs-chock. Så än en gång tänkte jag att gympasset, och efterföljande Indoor-runningpass, nog skulle bli en jobbig historia. Men icke! Kände mig stark som en oxe och benen gick som små trumpinnar på löpbandet. Sällskapet av Camilla hjälpte garanterat till att få upp energin ännu några snäpp.
Och jag, jag bara tackade och tog emot och kände mig sådär löjligt lycklig! Och svettig!
Min belöning till mig själv blev den där som jag älskar så mycket. Ja du vet väl vid det här laget… Just i dag var det extra fint för jag var helt ensam vid sjön. Förutom änderna då…
Hoppas du också haft en fin Skärtorsdag!
Kram från Ingmarie