Man säger ju ibland att en dag är extra lång men det är ju faktiskt helt omöjligt. Ett dygn är ett dygn oavsett. Förutom när vi ställer om till vintertid vill säga.
Men när man går upp i snorottan, drillas i 9-10 timmar med en miljon (nästan i alla fall) olika scenario, övar, övar ännu mer, övar lite till, diskuterar och sen via gymet hem då känns dagen trots allt lite extra lång.
Hur det än är så är det ju inte ”på riktigt” när vi övar och just intubering är det nog ingen som skulle vilja ställa upp på frivilligt. Att öva på en plastdocka är inte samma sak som på en människa såklart men det funkar och är ett bra alternativ.
För att kunna vara med på denna ATLS-kurs måste jag ta bilen (går inga vettiga bussar) men jag har varit ”smart” och parkerat den en bit bort så jag får en härlig promenad både före och efter.
Tror aldrig jag varit på gymet så här sent så det var en ny upplevelse. Gott om människor om jag säger så. Var väl inte världens piggaste och det var inte bästa passet men jag blev svettig och ffa ännu gladare.
I morgon är det examentester, prov och avslutning. Kanske tur det för jag tror inte min hjärna får plats med mycket mer och min kropp pallar inte fler uppstigningar innan solen. Det är som bekant inte riktigt min grej.
Kram från Ingmarie
Min yogaklass slutar 20:30. Då är det bara coola ungdomar på gymmet. Som slänger tunga vikter i golvet och stönar högt. Hade aldrig vågat mig dit då :D. Jag föredrar nog pensionärstiderna…. Det var det där med att vara gammal 😀
Haha! Det är då du skulle vara där för att visa hur cool du är samt visa dem att (tränings)livet tar inte slut vid 50, 60, 70, 100. 🙂