Det är mycket möjligt att jag är klen men det där trapp/fart-passet jag har hittat på alldeles själv är inget jag snyter ur näsan hur enkelt som helst. Enda skillnaden mot förra gången är att jag kortade ner vilan till en minut och det gjorde ju inte precis det hela enklare..
Men himmel vilket kul och bra pass det är!
Uppvärmning till och upp på Galgberget + några stegringslopp för att inte helt dö maxpuls-döden i första trappavsatsen. (Det är fyra varje varv.)
8 x ett varv = 184 trapp-steg och totalt 700 meter. Trappan går (såklart) uppåt och varje trappsteg måste tas. Sista avsatsen har såna där ”rulltrapps-avstånd” på stegen så är man inte trött där så blir man!
Starten. Kraftigt tilltufsad av allt regnande!
Första av de fyra trappavsatserna.
Och den sista delen
Väl uppe kan man ju kanske tycka att det vore bra att chilla lite men då har jag hittat på /bestämt att då ska man trycka på hela vägen ner och tillbaka till starten.
Det låter kanske enkelt och lätt men när det går svagt utför, benen är trötta och de ska förflytta sig så fort de bara mäktar med så kan det minsann bli jobbigt även nedför! Men ska man lita på klockan så lyckades jag få upp farten ganska bra. (Det röda är alltså nedför och ”hög fart”.)
För mig är detta ett grymt bra pass. Styrka, uthållighet, fart och variation. Och galet mycket mjölksyra, hög puls, svett och pannbensträning!
För att helt ta musten ur mina stackars, jag menar lyckliga, ben och resten av kroppen med för den delen, så blev det en intensiv timme på gymet lite senare. Det är härligt att känna sig stark! Tycker verkligen synd om alla som aldrig fått uppleva just den känslan…
Bara ett par kilometer från Sats-gymmet ligger Östra stranden så vad var väl bättre än att cykla dit efteråt? Trots att jag hade varken badkläder eller handduk. Det går ju alldeles utmärkt att bada ändå! I jämförelse med hemma-havet kändes detta som ett badkar. Tippar på att det var 20 grader i vattnet.
Kram från Ingmarie