100% fredagsmys

Det blåste friskt på bästkusten i dag men jag var ändå sugen på ”Prinsen” Jag skriver ”ändå” för blåst i Halmstad betyder garanterat mycket vind utmed havet. Det är liksom inte frågan om om det blåser utan snarare från vilket håll och hur mycket.

Det var motvindsväggen direkt. Tänkte att jag tar mig åtminstone till Grötvik för där kan man vända upp in i skogen och sen tillbaka igen. Jag slirade och stretade på men hur det än var så tänkte jag mest på hur fint där är!

Väl i Grötvik kommer det en asfaltsraka och ha motvind där är en kamp både med att ta sig fram och med att hålla sig på benen. Det var också där mitt ansikte helt frös till is. Det var nästan tur jag sprang solo för jag hade inte kunnat säga många ord.

Jag vet inte vad som flög i mig där. Kanske förståndet flög bort för jag fortsatte. Tyckte att till Tylösand kunde jag ju kuta och sen ta cykelvägen hem i medvinden.

Vid handikappbadet börjar backarna. De är jobbiga i vanliga fall och blir inte direkt enklare av modd, is och vind. Men utsikten och omgivningen slår även mjölksyrestinna ben.

I Tylösand var det lika öde som det är full rulle där på sommaren. Det blev också medvind och cykelbanan lockade inte alls så jag fortsatte resten av Prinsen. Det gäller att passa på när kroppen och huvudet är med och det inte fanns någon klocktid att passa. Faktum är att det är just den biten mellan Tylösand och Möllegård som jag gillar allra mest.  Isformationerna förändrade allt så det såg helt annorlunda ut mot när det är grönt.

Efter Möllegård blev det vägar och cykelbanor ner till havet igen och det var tur det var medvind för benen var ganska trötta. 2,5 timme senare kunde jag låsa upp ytterdörren och stappla upp till 4e våningen. (Jo där finns hiss men jag har som princip att bara ta den, eller någon annan hiss, om jag har packning.)
Dusch och mat sen promenad till tåget. Det är ju fredag så även om jag jobbar i morgon och klockan var efter 15 så slog jag till med en kaffe. Kl 15 är min kaffegräns om jag vill kunna sova så kanske jag ångrar mig. Men gott var det!

Resan flöt på bra ända till Hässleholm. Där blev det strul och som vanligt får man ingen info. Men jag kom hem. Hann bara in, lämna väskan och sen ut igen för detta drog! Som att vara i en saga!

Stegen var lite isig igen men det funkade fint.

Det fina var att det nu finns ett alternativ för någon har plogat upp en fin väg genom isen, snön och tången rakt ner i havet! Det finns t o m ett hjärta i isen. Kan du se det?

Nu sitter jag i fåtöljen med benen i högläge och jag tänker inte ta några onödiga steg resten av kvällen. Detta borde ju liksom räcka för i dag.

Kram från Ingmarie