Egentligen borde jag vara ganska trött på Prins Bertil-stigen med tanke på hur många gånger jag kutat på den. Ibland är jag faktiskt det men inte i dag! Den är förresten numera även en del av Hallandsleden men den finns märkligt nog inte med på deras karta.
Innan jag åkte hem igen så hann jag med en lunch med min fina och kloka vän Nina. Det finns nog ingen jag känner mig mer relaxed med än henne och jag är så himla tacksam våra livsvägar har korsats igen. Söderpiren bjöd dessutom på en gudomligt god vegan-sallad. Eller bjöd och bjöd, jag fick såklart betala för den.
Mellan soffbygge, möbelflytt, städning och middag blev det ännu ett outdoor crosstrainingpass på Sats.
Ruskigt roligt och jag blev galet trött!
För övrigt tror jag detta måste vara en av de vackraste (stads)vägar som finns i vårt land.
Kram från Ingmarie