Ibland blir en dag precis tvärtemot vad man trott. Denna tisdag skulle börja hos tandläkaren (igen) och jag visste inte hur ”illa” det var. Lägg till att jag är nyopererad sen i går och att tanden jag behövde ta bort var ingen enkel historia och hålet krävde många stygn efteråt. Jag och värktabletter är heller ingen bra kombo, jag blir helt sänkt, men jag är såklart tacksam över att de finns och tar när det behövs. Smärta orsakat av ex en operation kan man nämligen inte ”vänja” sig vid och det kan t o m bli värre om man inte bryter den.
Så jag trodde det skulle bli en smärtsam, jobbig, lång, seg och tråkig dag.
Tji fick jag!
Tandläkaren Charlotte och tandsköterskan Dennis som jag har hittat här är outstandning! Som 60-talist har jag sjuklig tandläkarskräck efter alla fysiskt och psykiskt smärtsamma besök och mår dåligt flera dagar före jag ska dit. Ännu värre är det under tiden och jag mår nästan inte ens bra efteråt för då är jag orolig något ska hända så jag måste dit igen. De jag haft i vuxen ålder har varit bra men spåren sitter tydligen väldigt djupt rotat.
Men nu tror jag banne mig jag kan slappna av för att besöka dessa två är som att gå på en liten fest! Nej jag skojar inte! De är inte bara superproffsiga och kunniga utan även snälla, trevliga, roliga och enormt lugnande. Dessutom är miljön fantastiskt vacker och stillsam.
Allt gick smidigt även i dag och eftersom jag får träna ”fullt ut” igen så stack jag ut och sprang så fort jag kommit hem. Trots tung kropp så var det underbart!
Tog en (välbehövlig) kort tupplur och fick massor av ny energi för att gymma. Kände mig stark och tog i så svetten rann.
För några veckor sedan hade Sats en Insta-tävling och jag var med trots att jag aldrig vinner men tydligen gör jag det för kolla! En stor påse med fina grejer som en yogamatta, ett block, gummiband och en boll. Nu ska jag tävla mer!
Allt detta firade jag på mitt bästa sätt.
Nu var ju dagen inte slut där. Vi fick ett ryck och hojjade iväg till Kärnan. Försvarstornet uppe på höjden vars historia började år 1070. Vi trodde det bara var själva utsikten som var grejen men det finns massor av jättefina utsällningar och audio-berättesler att se och lyssna på. Upp till toppen är det 146 snirklande trappsteg och väl där uppe ser man långt mer än hela Helsingborg. Vem behöver New York när man har Helsingborg?
De högsta husen längst bort är där vi bor.
Så summa sumarum så kan i princip vilken dag som helst bli en toppendag! Även de som från början verkade bli bland de dystraste. Jag behöver inte ens några värktabletter längre! Hurra!
Kram från Ingmarie