I går sprang jag intervaller i solen och för att riktigt suga i mig varenda stråle jag kunde få letade jag upp en runda som var skuggfri. Ja sån är jag. En solens dotter som aldrig kan få nog av den. Undra om det finns en bokstavs-kombination även för en sån “åkomma”..?
Cyklade sen ner till havet för att njuta ännu lite till innan jobbet.
Jobbet ja. Det finns de (ffa politiker )som påstår att det inte finns någon vårdkris. Jag kan sätta både mina ben, mina armar och mitt huvud på att dessa människor inte hade pallat ens ett halvt arbetspass hos oss. Fatta mig rätt. Jag gillar verkligen mitt jobb och mina kollegor på akuten där det hela tiden är full rulle, och känner att jag hittat rätt, men det finns förstås gränser för hur mycket jag/vi pallar och klarar av. Att mer eller mindre varje arbetspass tvingas jobba över, stressäta och inte räcka till är oerhört påfrestande. Jag är hyfsat bra på att inte stressa upp mig. Hur det än är så har jag bara två ben, två armar och ett huvud och kan inte varken gå, göra eller tänka snabbare än vad jag redan gör utan att riskera misstag. Jag kan även hantera och acceptera att jag aldrig blir klar, aldrig kan göra allt och aldrig kan allt men jag kan inte acceptera att det är patienterna som är de som blir lidande bara för att det ska sparas och för att vi är för få i förhållande till belastningen. Helsingborgs akuten är dessutom den med flest besökare i förhållande till folkmängd och personal i hela Sverige så vi inbillar oss inte. Jag var ruskigt trött när jag äntligen fick gå hem i går kväll långt efter att jag skulle ha slutat och jag hade aldrig pallat säga ja till de smått desperata sms från ledningen om att det behövdes extra personal på natten. Igen!
Helst hade jag velat ha sol i dag närjag var ledig men det sket sig om jag säger så. Rejält!
Det var blöta cykelturer till och från simhall och gym men det var inte kallt och jag är ju inte gjord av socker så det kunde absolut ha varit värre. det kan det väl förresten i princip alltid? Träningarna gick superbra så jag är jätteglad!
Uppvärmning, 6 x 200m + avbad och drills på simningen.
På gymet blev det marklyft, latsdrag, hopp, axelpress, core och jag vet inte allt. Min fantasi kan verkligen gå bananas på gymet! Avslutade med lite yoga-moves och fattade inte att jag varit där i över en timme. Då har man roligt!
Kram från Ingmarie
Det är konstigt hur det kan skilja sig så mycket mellan sjukhus till sjukhus och från avdelning till avdelning. Jag jobbar också inte på akuten utan på vårdavdelning (MAVA – medicinsk akutvårdsavdelning) och har gjort så i 16 år snart. Visst har bemanningen gått lite upp och ner under dessa år och det händer att man får förfrågan om extrapass ibland men vi har inga på förhand vakanta turer utan det är bara när oplanerad korttidsfrånvaro uppstår. Det finns dessutom nästan alltid viss marginal även för det och det är först när 2-3 oplanerade korttidsfrånvaro uppstår som man kan få frågan. Jag kan räkna på fingrarna hur många gånger under dessa 16 år som jag inte har fått mitt lunch, den ser våra chefer till att vi tar ut oavsett hur mycket patienter vi än har eller hur mycket det är att göra. Jag har sällan heller behövt jobba över, det är ytterst få gånger och att jobba över – det behöver man på alla arbeten ibland. Min man som är civilingenjör jobbar betydligt fler övertidstimmar än mig.
Missförstå mig rätt, jag menar verkligen inte att förminska arbetsbelastningen på akuten i Helsingborg eller någon annanstans MEN det jag vill belysa är att det inte är så på varenda vårdavdelning och sjukhus i Sverige. Jag tror också att det är en väldigt stort skillnad på VAD man sjukskriver sig för nuförtiden. När jag började som sjuksköterska fanns det inte på kartan att man var hemma från jobbet för att man ”hade sovit så dåligt” eller ”hade nackspärr” och det finns det fortfarande inte för en del av oss. Jag tror tröskeln för både korttidssjukskrivning och vab har sjunkit rejält de senaste åren och det gör det såklart inte enklare ur bemanningssynpunkt. Det är ju inte försvarbart ur en ekonomisk synpunkt att bemanna för att 3-4 personer kanske inte kommer till jobbet.
Då skulle det bli för många på plats när alla väl är där vilket bara är kontraproduktivitet.
Jag tror att den främsta lösningen ligger i att tänka om kring HUR vi arbetar, skala bort det som inte värdeskapande och göra kloka kliniska val. Jämlik vård handlar inte om att alla ska ha exakt samma vård oavsett prognos, ålder, sjukdomsbakgrund etc utan vården behöver differentieras, annars blir vi snart uppätna av vår egen demografi med ökad andel multisjuka äldre. Jämlik vård handlar om att alla ska ha samma rätt till vård oavsett var man bor och utifrån sina egna förutsättningar och vad som faktiskt är bäst för den enskilde, inte vad som ser bäst ut i något kvalitetsregister eller vårdstatistik. Rätt vårdpersonal måste dessutom göra rätt saker! En sjuksköterska ska inte göra andra saker än vad just hen är utbildad till. Kan låta självklart men tyvärr är det ju inte så. Löser vi detta tror jag att problemen med såväl arbetsmiljö som bemanning blir lättare nötter att knäcka och först då kan vi också börja fundera på arbetstidsförkortningsfrågan. Såsom det är nu skulle en arbetstidsförkortning enbart försämra arbetsmiljön eftersom du då ska göra exakt samma arbete men på kortare tid, ett arbete du inte ens hinner med idag på längre tid. Obegripligt hur VF ens kunde föra det resonemanget.
Jag är helt med dig!
Jag har också haft arbetsplatser där jag kunnat äta i lugn och ro 98% av alla pass. Akuten verkar fungera dåligt på de flesta platser och en anledning är väl personalbrist + att det ju inte går att säga att “vi har inte plats”… De som kommer kommer oavsett hur många britsar vi har. Det som ´felar där är ju att det inte finns så många närakuter med generösa öppettider plus att folk verkar helt ha tappat det där med egenvård.
vi gör en massa dubbeljobb och “tvingas” göra sånt vi inte borde för det finns ingen personal.
Det är få som stannar särskilt länge vilket gör att det hela tiden ska läras upp nya vilket tar både tid och resurser. Det finns några som varit där mer än 5-10 år och de berättar att akutsjukvården har förändrats drastiskt de senaste åren. Folk är sjukare och säker vård oftare men personalen har inte ökat. Dålig ekvation…
Det har funnits tider då det var NOLL patienter på akuten i Helsingborg. NOLL. Finns inte på världskartan att det kommer hända igen.
jag var på SÖS-akuten också ett tag och i Lindesberg. Typ samma där.
Strejken gav ju absolut ingenting så jag är på riktigt orolig över var detta kommer sluta.
Roligt ändå att du är på MAVA för 2 av mina kollegor ska gå dit och vill jag ska med dem. 🙂 Det jag gillar med akuten är att det är korta möten, dvs tvärtemot IVA, och väldigt varierande.
Och ang sjukskrivning så är det verkligen också ett problem och håller helt med dig. Många, ffa yngre tror jag, verkar inte ha samma arbetsmoral som vi som varit med ett tag. Senast jag blev sjukskriven var när jag föll i hop på jobbet och blev inlagd pga blödande magsår. Men jag jobbade tills nattpersonalen kom. haha. Vet inte om det är att rekommendera heller…
Hur som helst så vägrar jag slita ihjäl mig. har lärt mig den hårda vägen att när det väl kommer till kritan så är man bara några bokstäver på ett papper…. Det är sånt man märker när man slutar…
Rekommenderar verkligen MAVA! Vi har även en integrerad MIMA-del på avdelningen med 4 platser där man som sjuksköterska får börja vara efter att man har jobbat minst 2 år. Jag gillar (och har stannat kvar) MAVA/MIMA dels p g a variationen (vi har förvisso ”bara” medicinpatienter men det är ju väldigt brett i sig och vi stöter på många spännande patientfall) och dels p g a de korta vårdtiderna. Vi har en maxvårdtid på 72 h, om patienten behöver längre vårdtid än så får den skrivas in på ”vanlig” vårdavdelning. Detta p g a att vi har så högt inflöde, inte minst på helger (ffa intoxer) och det inte finns utrymme för långliggare. På MIMA kan vi ha lite längre vårdtider så patienten hunnit bli tillräckligt stabil för vårdavdelning.
Jag är också orolig över var det här ska sluta. Jag är förvisso inte med i VF längre (gick ur i samband med första covidvågen när det centrala skyddsombudet vägrade komma till vår nyöppnade covidavdelning för att hen inte ville bli sjuk) men jag följde såklart uppdateringarna kring konflikten och efterspelet. Min åsikt är att VF är ute och cyklar. Arbetstidsförkortning är INTE lösningen i nuläget utan jag anser att allt fokus bör ligga på arbetsmiljö och löner. Jag tycker också att såväl förbundsledning och förhandlingschef (och även lokalt fackliga) skötte konflikten riktigt uselt. Att gå ut så pass hårt i media som de gjorde och ha den krigsretoriken för att sedan i princip lägga sig platt är under all kritik. Avtalet de fick igenom är ju dessutom sämre än SKR’s utgångsbud. Totalt misslyckande med andra ord. Det värsta är att jag tror att de bara kan drömma om att få ngn mer chans. Försöker de med ”stridsåtgärder” även vid nästa avtalsrörelse kommer väldigt få att stå bakom dem. Man kan inte ropa vargen kommer allt för många gånger…..
Ännu en gång så är jag helt med dig! Gick ur VF för längesedan och har sparat de pengarna i stället. (Det är ju snordyrt!) Funderade allvarligt på att gå med när strejken började för det verkade som de ÄNTLIGEN skulle se till att det skulle bli en förändring. magkänslan sa dock ändå nej och det var ju helt rätt med tanke på att det ju inte ens blev en tummetott… Pinsamt dåligt! Jag har fortfarande inte fattat varför de vek sig? det var ju inga direkta “hurra-kommentarer” på deras Fb-sida… Snarare tvärtom.
Intressant att ett skyddsombud inte ville komma till er… Var skydden alltså inte tillräckligt bra för hen men ok för er som skulle jobba där? Själv är jag så trött på hela den där C- historien och är mycket skeptisk till det mesta som ingått/ingår där. Men det vet du nog redan. 🙂
Om jag fattat det rätt så kan man ha upp till 8 pat på MAVA (tillsammans med 2 usk) här men jag är absolut inte säker. Låter mycket med tanke på vad vi skickar dit! jag ska kolla upp det! Tack för inspiration och pepp! Just i kväll har det varit “lagom” mycket och det som är väldigt bra är kollegorna. 98% är snälla, hjälpsamma, otroligt kunniga och vi har roligt.
På ”mitt” MAVA/MIMA i Västerås så fördelar vi patienterna utifrån vårdtyngd så vi har inget fast antal patienter/ssk. Som mer erfaren sjuksköterska kan du ibland bara ha 2-3 patienter men som är instabila och med mycket medicinska insatser, d v s väldigt hög vårdtyngd. Som mindre erfaren har du oftast fler patienter, 5-6 för att få ”mängd- och prioriteringsträning” men då är de mer stabila och har inte lika hög medicinsk vårdtyngd. Undersköterskorna fördelas utifrån den omvårdnadsmässiga vårdtyngden vilket kan innebära att du ibland har 2 undersköterskor i ditt team och ibland ingen om du har patienter som sköter ADL helt själva. Det funkar oftast bra tycker jag. På MIMA är det alltid 1 erfaren sjuksköterska, 1 ST-läkare (dagtid), och 2 erfarna undersköterskor på 2-4 patienter.
Det låter ju jättebra! Jag ska kolla upp hur det är här! Tack!