Month: augusti 2024

Skrylle bakgård

Livet alltså. Ibland blir det inte alls som man tänkt sig men ändå blir det det fast på ett annat vis.
Vi skulle köra en favorit i repris från förra året och åka till Skrylle för att kuta Skrylle bakgård. Planen var att vara där till starten kl 9 men pga taskig sömn bestämde vi oss för att sova lite extra och därmed komma senare. Det spelade egentligen ingen roll för man kan starta när man vill men jag hade ju gärna velat få ihop ännu ett 30 km pass.
Så vad är en SkogsBakgård?
Så här beskriver fantastiska teamet Anna-karin och Per det:
Vi använder oss av den trevliga och omväxlande 3-kmslingan, men för dig som vill springa längre är det fritt fram att bygga på/välja med valfri distans.
Dock startar vi prick varje hel och halv timma. Första start kl 9.00. Vi tänker oss 10 starter, det betyder att sista starten går 13.30 – alltså 9.00, 9.30, 10.00, 10.30 osv.
Du har 30 minuter på dig att i valfritt tempo ta dig runt trekilometersspåret (alternativt längre), bara du är i mål innan nästa start. Enligt back-yardkonceptet alltså, fast kortare! Vi kör tio starter, så fixar du alla varv har du sprungit minst tre mil!
Nyhet denna gång! Vill du klara en ultra så är vi i Skrylle från kl 08.00 och stannar kvar 1 timma efteråt.
Det är ingen tävling, det är en utmaning! En uthållighetsutmaning. En lightversion av “riktig” backyard. Alla är vinnare, kom som du är, spring som du vill, du lägger upp det som du önskar. Kör det antal varv du känner för. Det är ok att starta vid kl 10 eller kanske 11 – men då hinner du förstås inte alla tio varv. Det är ok att ta en längre paus, stå över en start, och dra igång igen. Det är såklart ok att nöja sig med ett fåtal starter.
Tanken är utmaning och att ha kul tillsammans!
Vi står för ät- och drickbar energipåfyllning under hela evenemanget och laddar upp med bars, godis, chips, dryck: salt och sött och hembakat.
Klockan 10 var vi i alla fall på startlinjen och redan efter ett par hundra meter kände jag att kroppen inte var med mig. Seg, trög, extra ont i fötterna och blytung kropp men ändå full av energi. Helskumt!
Men jag gnetade på. Efter fyra varv bytte jag skor helt enkelt för att de var egentligen redo för återvinning för längesedan men jag kände mig snål och tänkte att de funkar nog några mil till. De gör dock sällan det när ytter-sulan är så sliten att man nästan ser inner-sulan..
Om det var det, deras magiskt goda banankaka eller något av allt det andra smaskiga låter jag vara osagt men kroppen vaknade till liv åtminstone några hack.
Rundan är väldigt fin och jag kan nog säga att jag kan den ganska bra nu. haha
Efter femte varvet bestämde jag mig för att hur trögt det än var så skulle jag få ihop åtminstone 24 km så jag la till en km vid varje runda för att få ihop lite mer men jag fortsatte ta det lugnt.
Vi var över 85 st som sprang så det var alltid någon att haka på och småbabbla med om man har lust. Och ork…

Även Anders hade riggat med stol för han anade att han skulle behöva vänta på mig…

Efter sex varv hade jag 20 km. Det var då tankarna började snurra mer än vanligt. 25 km, 26 km, 28 km eller kanske rent av 30?
28 lät bra för då skulle det bli två stycken 4 km loopar till.

Men hur det än är så är 30 en jämnare siffra så när jag kutat sista 3 km så fortsatte jag ett varv till istället för att “bara” ta en extra kilometer. Det är banne mig inte lätt för kroppen att ha en envis skalle.

Anders sprang fem varv precis som förra gången men detta året rev han av alla på en gång.


Så det blev en favorit i repris även om det inte blev som vi tänkt!
Badet tog vi dock på ett annat ställe. Anna-Karin tipsade oss om Billebjer och fastän det ligger långt bort i ingenstans så var det fullt av badande både två- och fyrbenta. Vi fattar absolut varför! Det är en pärla väl värt omvägen!

Tusen tack Team Per & Anna-Karin för ännu ett fantastiskt arrangemang av er! Ni är outstandning!

Kram från Ingmarie

En alltmöjligt-dag

En sak vi hann under semestern var att möblera om lite. Eller rättare sagt, Anders investerade i nya arbetsmöbler eftersom han jobbar hemifrån, och då var jag snabb med att ta över hans “gamla” arbetsbord. Det blev skitbra om jag får säga det själv! Nu kan jag bre ut mina målar/skapar-grejer ännu mer och har (nästan) full koll på var allt finns. Lättroad som jag är så känns det nästan som om jag verkligen har en “riktig” ateljé nu. Det enda som jag saknar är ett golv jag kan kladda ner precis hur mycket jag vill. Men det kommer kanske…

Dagen började annars med ett gympass och en filminspelning. (!)

Det var ingen film på gymet och det var inte ens träningsrelaterat utan för Cellexir som jag använt i en massa år nu. Jag tog inte ett enda foto men om det inte blev helt crazy lär det dyka upp lite här och där. Spännande och roligt hur som helst! Jakob på Ornas Media var både supertrevlig och mega-proffsig så blir det pannkaka är det inte hans fel.

Efter en målar online-kurs drog jag till simhallen och jag lyckades minsann bli klar precis innan rusningen. Sånt blir jag glad och tacksam över i dessa “nuskajagbörjaträna-tider”.

Kram från Ingmarie

 

Team-träning

Om en dryg vecka är det dax för Halmstad swimrun och jag känner mig mer ringrostig än en gammal skrovlig mutter på ett sjunket båtvrak. Visst har jag gjort två pass i år varav ett med Åsa men det gör ingen till en nysmord (swimrun) mutter. Å andra sidan har vi båda gjort detta oräkneliga gånger så kanske vi kan ha väckt minnet till liv långt  innan sista simmet på loppet och dessutom synkat ihop oss till ett “riktigt team”.
Våra enda mål är att ha skoj och att komma i mål innan repet dras och om inget oförutsett händer borde det inte vara några problem.

Köra ihop är dubbelt skoj men det kräver samtidigt lite mer av var och en i form av samspel för när man är två går det ju liksom inte att göra sin egen grej. I stället gäller det att pejla av, kommunicera och hela tiden se till att båda är med. Den som för dagen är strakast drar och den som för dagen är lite tröttare får bestämma tempot oavsett hur mycket spring  den andra har i benen. Men det är också det som är det roliga! Att man upplever och gör tillsammans! Jag är dock säker på att vi kommer få en härlig dag för Åsa är allt man kan önska av en teamie!
Nissan-vattnet var ljummet och om SMHI inte luras allt för mycket kommer det bli snudd på Ingmarie-väder även nästa vecka!

Torsdagar udda veckor betyder även Sats-jobb och jag tycker det är jätteskoj att klasserna börjar komma igång igen.

Kram från Ingmarie

Sommar i Halmstad

Jag gör verkligen mitt bästa för att njuta av de sista sommardagarna för även om den inte är slut riktigt ännu så närmar det sig höstmånaderna vare sig jag vill eller ej.

Löpturen valde jag att förlägga mestadels på Galgberget. Förutom möjligtvis de allra regnigaste och vindpiskande dagarna så är det alltid fint där och en oas för alla som gillar att springa eller gå. Det jobbigaste är att ta sig dit för hur man än gör så måste man upp antingen via en massa trappor eller en lång seg backe. Det är ju liksom sånt som ingår när man ska upp på ett berg..

Men det är det värt och hemvägen är desto enklare!

Havet vid västra stranden är nästan löjligt långgrunt, man får gå hundratals meter bara för att få knäna blöta, men den är bara några stenkast från vår lya och är en härlig plats att hänga på så valet var ändå lätt. Att behöva vada i havet är ju inte precis jättejobbigt heller..

 

Ungefär mittemellan stranden och vår lya ligger Galleri 70 där jag och flera andra ställer ut konst. har fortfarande lite svårt att fatta att jag ‘r med på ett hörn och ffa har jag svårt att fatta att jag ens vågar. Minns när jag tog upp målandet igen att jag sa att ingen, inte ens Anders, skulle få se vad jag gjort. Det är ju tur att man kan och får ändra sig och förändras..

När solen höll på att gå ner drog jag till Sats för att vara med på Marinas Transformer som blev en svettfest uran dess like och hade jag behövt göra en ynka burpee extra hade jag nog brutit näsan.

Nu hade jag det dock så lyxigt att mamma och Ulf bjöd på middag villet verkligen är höjden av lyx. På köpet fick jag träffa både lillebror och brorsbarn plus sötaste lilla Sheila. Nu borde jag vara återladdad för morgondagens äventyr.

Kram från Ingmarie

Än är inte sommaren slut

Har du märkt att det plötsligt blivit sommar igen? Semestern må vara slut men tack och lov finns det ju lediga dagar och det är extra bra när de sammanfaller med soldagar för en sån som mig som aldrig kan få nog av varken solen eller värmen.

Jag slog till med att först köra en bunt 2-minutare. 16 för att vara mer exakt med 1 min gå/joggvila. Inte jättehårt men det var inte heller någon walk in the park precis.
“Hard but somewhat comfortable”.

Sen drog jag till havet och guppade runt en stund i vågorna. Lyckades få en rejäl klunk av vattnet så nu är min saltdos mer än väl påfylld.

Men det var då. Nu är jag i Halmstad för en massa olika roligheter. En del tjänar jag t o m pengar på att göra!

Jag hoppas och önskar förresten att det är så här blank och fin Nissan kommer vara den 7/9 när jag och Åsa ska i och ur den x antal gånger om inget oförutsett händer.

Kram från Ingmarie

Back on track

Det tog väl ungefär 10 minuter på jobbet i går sen kändes det som jag aldrig haft semester. Full rulle direkt och på två dagar har jag redan avverkat över 20 timmar. Inte konstigt jag känner mig som om jag åkt runt i en torktumlare.

Tränat har jag tagit mig tid till ändå. Såklart.

Gym i går och löpning i dag. Inget hårt eller komplicerat utan bara lätt och enkelt för åtminstone jag kan inte gasa på hur mycket som helst på en och samma gång.

Kram från Ingmarie

Sista semesterdagen

13 semesterdagar går rasande fort och i morgon är de slut.
Jag hade gärna velat ha en vecka till men nu är det som det är och jag är jättenöjd med det jag fått uppleva och göra dessa dagar och jag avslutade verkligen allt på bästa sätt.

Den började med en tågförsening (suprise!) men när det väl rullade gick resan till Förslöv på ett tjillenix. Jag roade mig med att kolla två tjejer förvandla sina ansikten med 3867 lager smink men samtidigt så syntes det knappt att de gjort det. Ibland önskar jag att jag var lika proffsig på att fixa mig men sen kommer jag fram till att jag varken har tid, lust eller ens intresse av att försöka. Jag är mest glad om jag kommer ihåg att kamma mig!

Snälla Catrine kom och hämtade mig och tog mig till starten av vårt äventyr. (Dvs deras fina hem.)

Vi följde Skåneleden även denna gången men i dag hade vi tvärtemot mot förra lördagen medvind nästan hela tiden.
Första delen till Torekov är i princip helt platt med allt från mjuka stigar och fina grusvägar till steniga och knöliga stigar. Man tar sig förbi gulliga hus, miljoner (nåja) kossor), oräkneliga spång, grindar och stegar. Havet var så bedövande vackert att jag redan där började se fram emot dagens dopp.

Utmed leden finns flera ställen man kan fylla på vatten vilket jag tycker är toppenbra! Vårt andra var i Torekov och det var också då vi kom på att det var Torekov swimrun i dag. Några kilometer senare kom första (herr)laget och med facit i hand så var de överlägsna alla andra för vilken fart och vilken lucka de hade skapat sig!

Havet må ha varit hyfsat stilla men att simma nästan 5 km totalt hade jag tyckt det varit för svalt för mig.

Vi tuffade på och mötte både andra löpare och en massa vandrare. Det gör mig glad att så många är ute och rör på sig och upplever det vackra naturen ger! Innan Hovs Hallar börjar Backarna med stort B. Catrine som ju ska springa 100 miles (dvs 16 mil) på Kullamannen övade på att använda stavarna som kommer behövas. Hon kommer rocka för dels har hon redan gjort över 100 km på ett tufft lopp och dels har hon kutat bl.a denna delen massor av gånger och kan varenda krök.

Dagens mål var badstegen i Kattviks hamn. Eller egentligen var det ju själva badet. Efter 30 superfina km var det minst sagt ljuvligt!

 

Anders och Johan mötte upp även denna gång och vi satt kvar en bra stund och pratade vidare om allt och inget och bara njöt av allt.

Även om jag helst vill vara ledig så känner jag mig ändå hyfsat laddad för att börja jobba i morgon. Mest är jag ändå väldigt glad, nöjd och tacksam. Vore ju konstigt annars efter denna toppendag!

Kram från Ingmarie

Malmö-dag

Sommarkortet för Skånetrafiken gäller inte längre så nu får man betala fullt (dyr)pris igen om man vill åka kommunalt. Ibland är det dock värt både pengarna, nervositeten om det ska fungera eller inte och (framförallt) för att slippa leta parkering i en storstad.

Två anledningar till att jag åkte dit var för att besöka Thomas på Kinesiologikliniken och för att fika med bästa Anna men det var egentligen bara en slags täckmantel för att göra detta mer “legalt”;

Roliga, nyttiga, svettiga och utvecklande pass båda två men på helt olika vid. Mobility är precis som det låter ett pass för att öka rörligheten och Strength för att öka styrkan. Just Prformance-klasserna är alltid i små grupper vilket gör att det nästan blir som att ha en PT vilket jag tycker är riktigt, riktigt bra! Tobias är dessutom en av de populäraste och bästa PT som jag vet.

När jag kom hem blåste det så jag knappt kunde hålla hojjen uppe men badviruset hade planterat sig i skallen och havet drog så då blev det som det brukar bli. Havet vinner alltid!
Det festliga är att trots att vågorna slog ända upp på land så var jag inte ensam om att ha ett havsbad-sug. Här finns många fler än mig som fattat grejen och inte kan avstå ens om det är vintervindar som viner.

Kram från Ingmarie

Fler närområdes-pärlor

Helsingborg måste vara den mest koloniträdgårds-täta staden vårt avlånga land har. Det finns minst 16 st på cykelavstånd från oss. Makalöst! Många av dem, kanske t o m alla, får man besöka under ffa vår och sommar och det är som att gå in i en sagovärld. Vi har ex Ringstorp Sommarstadu precis utanför knuten. Jag brukar se hela området uppifrån vår lya där på toppen av huset men idag såg jag allt från markplan och kan bara konstatera att det är en oas och en idyll som alla borde få uppleva. Så gulligt att jag dog gullighetsdöden flera gånger om..

En annan pärla som jag sprungit förbi flera gånger men besökt först i dag är Linneaträdgården i Maria Park.

Jag har egentligen inga bra ord för att beskriva detta stället men är/kommer du hit är det snudd på ett måste att besöka! Från början har det (tror jag) varit ett växthus som gjorts om till restaurang och butik och det är jättemysigt och otroligt vackert!
De som jobbar där har verkligen fattat vad service är och maten vi valde, veganska kikärtsbiffar med ljummen linssallad, picklad rödlök, citron & ajvar, var obeskrivbart god. Dessutom ingår både salladsbuffe, hembakat bröd och kaffe för 149 kr och i dag känns det otroligt billigt! Det går att välja vad man vill ha från “Dagens”, a la carte och Caféet. Man kan sitta både ute i den fina trädgården, i små mer privata växthus och inomhus och de har öppet året runt!

Jag har fattat att det finns de som tycker att under semestern ska/behöver man inte träna så mycket vilket för mig är helt obegripligt. Det är väl då man har som mest tid både för det och för att återhämta sig?
Nu gör jag nog egentligen varken mer eller mindre mot när jag jobbar men den stora skillnaden är att jag slipper att passa tider, slipper stressäta och jag kan ta en powernap precis när jag vill vilket för mig är höjden av lyx.

I dag blev det först fartlek i Olympiaparken. 30 x 30-30 sek för att väcka liv i benen.

Plus ett riktigt bra simpass. Fick världens feeling trots, eller kanske tack vare, att det var knökfullt i bassängen. Tydligen ganska vanligt när semestrarna är slut och folk ska försöka döva sitt dåliga samvete. Men det brukar gå över enl en säker källa. Ungefär som på gymet med andra ord. Själv är jag för lat för att sluta träna för absolut inget är ju jobbigare än att försöka komma igång igen.

Kram från Ingmarie