Det är högst oklart hur det hände men när jag frågade Anders om han ville med på intervaller i går så svarade han ja.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det går alldeles utmärkt även om man inte har varken samma fart eller gör lika många. Varje set var 2 min bort och 3 x 30 sek tillbaka. Tanken är att man ska komma tillbaka till startpunkten på de där 3 x 30 men det är lättare sagt än gjort för en som har max 3 växlar. Jag körde 8 set och Anders 6 och vi hade det galet skoj samtidigt som vi kämpade på riktigt bra.
Mina ben var spagetti efter de avslutande utfallsstegen och grodhoppen och jag tror banne mig jag höjde vattentemperaturen flera grader.
I dag kämpar jag (märkligt nog) varken med träningsvärk eller stela ben men däremot med nattjobbs-baksmälla. Jag ogillar verkligen den känslan. Seg i kroppen och i huvudet, jag vet inte om jag är hungrig eller vill spy, om jag ska andas eller inte, stå, sitta eller ligga. Nu har jag ju varit i den här statusen oräkneliga gånger förr och vet att det inte hjälper att vara passiv och inaktiv. Vara ute, träna, skapa och hålla igång är utan tvekan bästa sättet att komma in i en något sånär normal rytm igen. Allt är dock helt kravlöst och lågintensivt.
Löptur i ömsom regn och sol med en luft som luktade så gott att jag nästan luktade ihjäl mig!
En sväng på gymet samtidigt som jag med emellanåt kollade hur det gick för Truls på OS. Vilken kille alltså!
Sen ner till havet medan regnet strilade och jag inte såg mer än en meter framför mig men jag skulle ju ändå bli ännu våtare så det spelade ju absolut ingen roll. Vattnet var ljummet och jag var helt ensam där. Märkligt…
Avslutar dagen med att kolla på Sarah och de andra superatleterna och förhoppningsvis somnar jag ovaggad i kväll så jag pallar den sista veckan innan 13 dagars semester.
Kram från Ingmarie