Jag gör verkligen mitt bästa för att njuta av de sista sommardagarna för även om den inte är slut riktigt ännu så närmar det sig höstmånaderna vare sig jag vill eller ej.
Löpturen valde jag att förlägga mestadels på Galgberget. Förutom möjligtvis de allra regnigaste och vindpiskande dagarna så är det alltid fint där och en oas för alla som gillar att springa eller gå. Det jobbigaste är att ta sig dit för hur man än gör så måste man upp antingen via en massa trappor eller en lång seg backe. Det är ju liksom sånt som ingår när man ska upp på ett berg..
Men det är det värt och hemvägen är desto enklare!
Havet vid västra stranden är nästan löjligt långgrunt, man får gå hundratals meter bara för att få knäna blöta, men den är bara några stenkast från vår lya och är en härlig plats att hänga på så valet var ändå lätt. Att behöva vada i havet är ju inte precis jättejobbigt heller..
Ungefär mittemellan stranden och vår lya ligger Galleri 70 där jag och flera andra ställer ut konst. har fortfarande lite svårt att fatta att jag ‘r med på ett hörn och ffa har jag svårt att fatta att jag ens vågar. Minns när jag tog upp målandet igen att jag sa att ingen, inte ens Anders, skulle få se vad jag gjort. Det är ju tur att man kan och får ändra sig och förändras..
När solen höll på att gå ner drog jag till Sats för att vara med på Marinas Transformer som blev en svettfest uran dess like och hade jag behövt göra en ynka burpee extra hade jag nog brutit näsan.
Nu hade jag det dock så lyxigt att mamma och Ulf bjöd på middag villet verkligen är höjden av lyx. På köpet fick jag träffa både lillebror och brorsbarn plus sötaste lilla Sheila. Nu borde jag vara återladdad för morgondagens äventyr.
Kram från Ingmarie