När det vankas lopp blir vädret extra intressant att kolla. Särskilt när man samtidigt ska upp och ner i vattnet en massa gånger. regn spelar ingen större roll när det gäller swimrun men temperaturen gör det verkligen! Sen är det både enklare och roligare om solen skiner förstås.
Men trots att det tydligen tar fem år att bli meterolog så verkar de inte kunna spå vädret ens några dagar framåt för det ändras precis hela tiden. Det verkar dessutom finnas en massa olika väder för så här säger fyra olika väder-appar om lördagsvädret i Halmstad.
Hur är det möjligt? Hur de kan veta hur vårt klimat kommer vara om 40-50 år är för mig en gåta med tanke på hur dåligt de har koll på nutiden…
Men men, det blir som det blir. Redan nu har det ändrats igen så egentligen är det meningslöst att ens titta.
Jag valde gymet i går för jag trodde benen skulle vara snortrötta efter lördagens sega historia.. Vi kan väl säga som så att jag hade väldigt fel. Det blev både ben, rygg, mage och axlar innan jobbet. Att få ihop de dagliga minimala 12 000 stegen är förresten en baggis på mitt jobb. Man skulle faktiskt kunna säga att jag får betalt för att skrapa ihop dem!
I dag längtade jag ut och skogen gav mig ännu en magisk tur. Himlen må ha varit grå men det var varmare än jag trodde när jag valde tröja.
Nu när jag lärt mig när rusningen till Filborna arena är så är jag ännu mer tacksam över skiftarbete så jag kan vara där när det är lugnt. Fatta mig rätt, jag har inga problem med att dela bana och simma med andra, tvärtom är det stimulerande och roligt, men just i dag ville jag vara i min egna lilla bubbla och slippa anpassa mig.
Men trots att jag varit i vattnet så drog havet och vilken tur att jag lyssnade på den längtan för jösses alltså. Obeskrivbart vackert och vattnet var så klart att jag såg varenda sandkorn.
Har jag sagt att jag är otroligt tacksam och glad över att vi har flyttat hit? Med detta nästan inpå knuten tror jag t o m att jag överlever vintern.
Kram från Ingmarie
