I princip ingen träning är väl särskilt lustfylld när det går trögt och tungt och i princip all träning är det väl när det flyter på och är lätt men jag tror banne mig simning är där det märks mest oavsett åt ”vilket håll” det är.
Är det trögt så är det ett mindre helvete att ta sig igenom ett pass. Det finns ju liksom inte ens något att titta på för att distrahera skallen. Dessutom ska man försöka att andas utan att drunkna.
Men när simningen känns bra och lätt då är det som att vara i himmelriket. Tiden stannar, kroppen är viktlös och både andningen och rytmen sköter sig själv.
Som i dag.
Kram från Ingmarie