Ljuset i tunneln

Det här är min normal-temperatur;

Så att ha över 38,5 och upp mot 41 i 9 (NIO!!!) dagar är en pers för mig. Jag har inte muskelvärk pga influensan men jag har fått blåmärke för jag legat ned så mycket. Fatta eländet.
Det har ”uppstått” en massa andra extremt märkliga saker också men jag återkommer till det i ett annat inlägg.

Just nu känns det i alla fall äntligen som jag ser ljuset i tunneln för jag är feberfri!

Hostan från hell är kvar och jag mår verkligen inte väl av den Cocillanan men av två onda ting får jag välja det minst onda om jag ska kunna sova ö h t.

Jag är sjuk kanske en gång var 5e år och då blir jag verkligen sjuk-sjuk. Ibland önskar jag nästan jag fick en mancold någon gång per år i stället som vanliga människor..

Det lär dröja innan jag kan träna (och jobba) igen men så länge det går framåt är jag tacksam. Planen om att springa ett winter-editionlopp redan i januari har jag lagt ner och stället helt enkelt flyttat fram den till The Spring-edition. Det blir säkert ännu bättre!
Det var en massa andra grejer som också brinner inne, bl.a en Stockholmresa, men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen.
Mitt närmsta mål är så simpelt som att få komma ut i skogen varje dag. Det räcker fint just nu.

Kram från Ingmarie