Jag har älskat min morgongröt lika länge som jag har minne av att jag ätit den. Vad kan det vara? 40-50 år? De få morgnar jag av någon anledning inte fått den har känts tomma och liksom lite tråkiga.
Tills för några dagar sedan.
Helt plötsligt kan jag inte ens stå ut med tanken på den. Gröten är lika motbjudande att äta som en gammal raggsocka eller en korv med döda kadaver.
Det enda jag kan äta är danskt rågbröd med Philadelfiaost, paprika, alfa-alfa groddar och en liten klick med vegansk skagenröra. Plus max en fjärdedels mugg kaffe.
Men det räcker tydligen inte med det.
Jag kan inte heller längre få ner äpple, rotfrukter eller (jord)nötter. Däremot har jag fått cravings på vårrullar och pannkakor…
Förklara det där om du kan!
F ö kan jag konstatera att det går långsamt framåt. En timme ute i slowmotion innebär 2-3 timmar sömn efter. det enda bra med vädret är väl att det inte är något löparväder att sakna.
Kram från Ingmarie