Happyplaces

Springa på ”Prinsen” kan vara både himmel och helvete beroende på vinden men en dag som denna när den var obefintlig samtidigt som ljuset var magiskt vackert är lycka från början till slut. Särskilt när benen var hyfsat pigga.

Det var typ det jag hann där i dag innan hemfärd och vidare till ett annat favvoställe. Nu är allt redo för konsthelgen på Skaparbubblan. Jag måste tyvärr vara på mitt ”riktiga” jobb men du är så välkommen om du vill! Öppet 12-16 både lördag och söndag.

På vägen hem blev det ännu ett ställe jag älskar att vara på och i. Ja du vet ju… Vid Rååbaden har man dessutom tak att byta om under och krokar att hänga sina kläder på. Megalyx om du frågar mig! Jag var helt själv där och vattnet var underbart! Cirka fyra grader nu så lite varmare än för bara någon vecka sedan.

Att sen få avsluta dagen med härlig yoga på Bindu  är ännu en lyx. Blir alltid lite extra glad av att vara där och såklart mjuk både på in- och utsidan. Nu är jag så redo jag kan inför ännu en jobb-helg.

Kram från Ingmarie

De där trapporna…

Det känns som det var längesedan jag sist kutade upp för de där Galgbergs-trapporna och det var det.  Typ nästan tre månader sedan!
Jag måste erkänna att jag hade lite fjärilar i magen inför i dag för det är liksom aldrig en fråga om om det ska bli jobbigt utan om hur jobbigt. Ganska fjantigt, jag vet, för vad spelar det för roll egentligen? Men så var det och jag tror det kan vara bra för åtminstone jag liksom skärper till mig då och tar inget för givet.

Åtta varv blev det. Varje är ca 700 m och varje gång jag tagit sista trappsteget av de där 184 där är så tror jag att hjärtat ska hoppa ut men då har jag (!!!) bestämt att då ska jag trycka på nästan ända till startpunkten igen. Det går förvisso mestadels nedför men jag lovar att det svider i benen oavsett!

Hur som helst var det skoj och solen alltså! Snacka om att jag fick vårkänslor!

Lunchen njöt jag på Söderfamiljent tillsammans med min fina vän som är en av mina bästa bollplank och som jag verkligen kan säga allt till. Så viktigt och värdefullt! Solen hade dock gömt sig i dimman så vi fick sitta inne.

Innan min yoga-klass röjde jag runt en stund på gymet och sög ur det sista av benen denna dag. Varför inte liksom? Leva i nuet är min grej!

Kram från Ingmarie

Blött

Det känns som jag varit blöt mer eller mindre hela dagen.

Cykla och gå i regn är blött och det har varit mycket sånt i dag. Både hemma och här i Halmstad.
Simma är såklart jätteblött men också jättehärligt!
1800 m som kändes plättlätt och jag hade egen bana 95% av tiden trots att alla kidsen är tillbaka i skolan/simundervisningen. Underbart!


Dubbelpassen var förvisso inomhus men det var så svettigt att t o m håret blev blött så fatta hur skoj det var!

Avslutade kvällen hos mamma, Ulf och Sheila så nu är jag både mätt, torr och lycklig.

Kram från Ingmarie

Misslyckades…

Efter de senaste två dagarnas (för mig) tuffa träningar så hade jag bestämt mig för ett lugnt och kort pass i dag. Var dessutom helt säker på att benen skulle vara blyfyllda.

Well, jag hade helt fel och misslyckades totalt. Benen var fulla av spring och jag lät dem göra som de ville.

Kanske får jag sota för det, kanske inte, men härligt var det och kolla dessa finingar! Våren är snart här på riktigt!

Kram från Ingmarie

En superduper-måndag

3, 5 timmes träning en måndag tycker jag är en ruskigt bra start på veckan!
Jag slök middagen (och efterrätten) på rekordtid trots att armarna nästan inte löd mig.

Fokus på Prformance strength-klassen nu är nämligen bänkpress och chins. Mina typ sämsta grenar men å andra sidan finns det en grym utvecklings-potential! HIIT-klassen var en klassisk EMOM och det var nog ingen som hade pallat ett varv till. Sjukt skoj som alltid!

Det var 90 minuter och de andra 120 gjorde jag springandes. Vet inte vad som hände men jag fick feeling och liksom bara fortsatte. På köpet hittade jag nya fina stigar, njöt av medvind, kämpade i motvind och tänkte åter igen på hur tacksam jag är över att vi bor just här. Ingen snö eller is och verkligen bedövande vackert!

 

Kram från Ingmarie

En (snudd på) perfekt söndag

På en ledig söndag utan nästan någon tid att passa hinner man en himla massa!

Bara det att det var dimma i dag gör mig lycklig ända in i märgen. Näst efter sol så är det mitt favvo-väder och jag tror det beror på att allt blir på något vis så stilla. T o m ljuset förändras!
All is och snö är borta och det funkade fin-fint att springa intervaller i Olympia-parken. 14 x 2 min. med en riktigt bra känsla! Trött blev jag såklart men det är ju liksom det som är meningen med intervaller.

Var bara hemma för att byta om och koka te innan jag hojjade ner till havet. Finns inga ord för hur vackert och härligt det var eller hur tacksam jag är för att ha detta så nära.

Tiden jag hade att passa var ett ”slags Pilates-pass” på Bindu.

Jag skriver med ”” för grunden är Pilates men det är många knorrar. Svetten stänker, musklerna darrar och träningsvärken är garanterad. Love it!

Har även hunnit städa, ta en powernap och förbereda inför helgens konst-utställning. Du är så välkommen om du har tid och lust!


Tror jag kommer sova extra gott i natt…

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

Vårligt

Gråväder gör mig egentligen ingenting, tvärtom kan jag tycka det är otroligt vackert, men isig mark är ingen favorit. Vem uppfasnn något så förrädiskt som svart-isen? Totalt livsfarligt ju!
I går fick jag vända flera gånger och tänka ut nya vägar på min löprunda för att inte riskera brutna armar och ben. Det är liksom tillräckligt att göra på (ortoped-)akuten ändå.

Det bra är att på denna breddgraden är både snö- och is-eländet korta historier så nu är det mesta redan borta. Jag tycker det känns som våren är på väg på riktigt här och jag kan knappt uthärda väntan och längtan. Vet inte hur du upplevt det men på något vis verkar vintern ha varit fasligt lång.

Vår eller inte så blev det ändå gymet i dag. Lite seg innan men det blev som det brukar. Kroppen och knoppen vaknade till liv så mycket att jag nästan höll på att komma för sent till jobbet.

Kram från Ingmarie

Bendöd

Den ser verkligen inte särskilt märkvärdig ut varken upp- eller nerifrån men backen utmed ”kinesiska muren” suger!
(Jag vet fortfarande inte varför Kina är inblandat för precis allt är väldigt okinesiskt både med och runt om muren.)

Med omväg både dit och hem + 12 gånger upp och ner fick jag ihop 15 km. Antagligen inte bästa uppladdningen att ha kört Rebeccas killer-pass dagen innan för nu är benen rökta men jag tänker att det nog ändå är bra. 🤩
Kanske ffa mentalt för det krävs en del pannben att fortsätta trots att hela kroppen skriker stanna. Att det gick långsamt spelar ingen roll. Rent fysiskt tror jag ju på att man behöver utmanas för att utvecklas och hur konstigt det än kan låta så hade jag väldigt roligt! 😀
Blir dock inte helt klok på hur backen kunde ”flyttas” mellan nr 8-12…


Precis vid den där backen finns kanske världens vackraste och bästa ställe för att återhämta sig och få ny energi. Pålsjöbaden är en oas på så många sätt och vis. 😍👌 Fick med mig Anders och jag tror minsann det bor en liten kallbadare i honom för han var i tre (!!) gånger. Sa han i alla fall. 🤪

1,7 grader i det kristallklara vattnet, friska vindar, het bastu och en oslagbar vy.

Förresten, jag har installerat en ny lampa i min lilla ateljé och det blev så himla bra! Har även startat en ny Fb-sida om du vill följa mig där. 🙏🏻❤️

Kram från Ingmarie

(Den viktiga) variationen

Visst kan man ibland önska att dagar var antingen lugnare eller eller mer aktiva men på något vis så tror jag att det är just variationen i livet som gör att det skapas balans. För mycket eller för lite av något är ju liksom sällan bra. Kanske inte ens om det alltid är ”lagom” ? Då utmanas man ju i princip aldrig och har därmed mindre chans till utveckling.
Sen behöver och ska det såklart inte vara som en berg-och dalbana hela tiden men om varje dag är samma, samma så hade åtminstone jag dött tråkdöden till slut. Hur tänker du?

Jobbet är minst sagt varierande och man vet aldrig hur ett arbetspass kommer bli. Jag gillar det till 90%, hade ruttnat om jag tvingats sitta still på en stol eller veta exakt vad jag skulle göra,  men ibland blir det i ärlighetens namn lite för mycket av röran.

Fastän jag älskar att träna och springa så hade jag inte pallat att bara springa eller inte ha lugna dagar. Man kan ju träna varje dag utan att maxa men ju mer man tränar ju högre blir ens lägsta-nivå. Dvs ett pass som är skit-jobbigt för någon kanske är jättelätt för mig och ett pass som är lätt för någon skulle vara ett mördar-pass för mig. Tänker ex på hockey-spelarna som klarar av att ha extremt hög mjölksyra.

I går sprang jag ett lugnt pass i skogen och inbillade mig att våren redan är här. Wow alltså!

I dag blev det först ett riktigt mellan-mjölkspass i bassängen. Jodå, jag vet att man inte ”ska” det men eftersom jag inte har någon som helst plan på att tävlings-simma så kvittar det tänker jag. Fortfarande nästan folktomt trots det där sportlovet. Ofattbart!

Sen var egentligen planen ett yoga-pass men på något underligt vis (läs lättlurad/lättövertalad) så slutade det med ett crosstraing + core-pass. Sinnessjukt svettigt och skoj!

Att vädret varierar vet vi och i dag var den lite extra spektakulär från vår balkong Samma vy, morgon och eftermiddag, men ändå helt olika. Visst är det fascinerande?

Kram från Ingmarie

Vinterland

När det är så här gillar jag också vintern! Minusgrader, sol och bara någon centimeter snö.

Jag är riktigt imponerad över hur bra man fixat cykelbanorna här för det var inga som helst problem att cykla hem från jobbet i går kväll trots att det frusit på. I 08a land skulle nämligen dagar som dessa innebära livsfara. Det skulle liksom inte ”vara lönt” att göra något enl de som bestämmer där.

Trodde det skulle vara hallabaloo i simhallen i dag med tanke på att sportlovet börjat men helt klart var ungarna inte där. Hur lugnt och fint som helst! Hoppas bara de var på andra aktiviteter och inte bara suttit inne och glott på någon skärm… Borde det förresten inte vara obligatoriskt att göra minst en fysisk grej/dag på ett sportlov?

Måndag innebär ju också dubbelskojet på Sats.

Fick t o m med mig Anders på styrke-passet! Återstår bara att se om han vill göra det igen. Tror träningsvärken i morgon kommer vara den avgörande faktorn. Han är nämligen inte riktigt lika förtjust i att ta i eller ha ömma muskler som vad jag är…

Några kilo till på marklyften blev det och nu börjar jag nästan tro jag kan slå mitt gamla Pb som jag satte för minst 3-4 år sedan! Lika stark som de andra tjejerna kommer jag dock aldrig att bli men däremot inspirerar de! Vem vet, kanske jag blir styrkelyftare i mitt (eventuella) nästa liv?

Kram från Ingmarie