Det är fascinerande det här hur man (jag) innan jag ska göra någon särskild grej kan fasa för det och nästan ha lite små-ångest men sen när jag väl har börjat och blir klar så längtar jag redan till nästa gång.
Faktum är att det kan gälla ganska många grejer men ändå väljer jag att göra det istället för att stanna i det enkla bekvämlighetsträsket. För det är just det att jag har lärt mig att den där första känslan är väldigt osann och att den till 99,999999% kommer att gå över plus att känslan efteråt är både längre och härligare. Dvs om jag inte utsätter mig för ”obehagligheter” så får jag ingen belöning.
Simning är en typisk sån grej. Jag har i princip alltid ett litet motstånd till att ta av mig kläderna och hoppa i vattnet men det dröjer max en simmad bassäng-längd innan allt det motståndet borta och jag verkligen njuter av att vara i plurret.
2000 m blev det trots att jag från början nästan inte ens ville cykla till simhallen. Visst är det konstigt vad hjärnan kan hitta på!?
Gå på gruppträning kan kännas enormt motigt innan och jag kan ibland vara sjukt trögstartad men när jag väl fått upp värmen och ångan vill jag nästan inte sluta trots att mjölksyran gjort både armar och ben darriga som asplöv. Marinas onsdags-klasser (ja de är två på raken) lämnar ingen svettfri. Galet skoj och galet jobbigt!
Luras din hjärna också på dret här viset?
I morgon ska det bli sommar här men mot det finns absolut noll motstånd utan bara längtan. I alla fall om jag får vara ute i det.
Kram från Ingmarie
Bra beskrivet av ett ”fenomen” som säkert många av oss känner igen hos oss själva.
Verkar som igångsättningsmotstånd är extra tydligt inför en kroppslig ansträngning, men det verkar även finnas i bakgrunden när det kommer till mindre ansträngande aktiviteter.
Men det där går tydligen att ändra på….har själv inga som helst problem med att fördröja en storstädning hemma med en löptur 😉
Vad beror igångsättningsmotstånd på? Vem vet? Nedärvd överlevnadsinstinkt?
Skulle vara kul att höra vad Anders Hansen har att säga om saken.
haha. Ja städning är busenkelt att prokastinera!
Liksom att göra matlådor…
Egentligen borde man ju bara göra roliga saker för tänk om man trillar död ner när man ´gjort det där tråkiga och precis skulle börjat med det roliga!
Å andra sidan tror jag att utan det tråkiga kan man inte heller ha roligt.
Allt måste liksom ha en motsats för att finnas. 🙂