Påsk-jobbandet är över och jag har börjat räkna ner.
Jag har nämligen sagt upp mig.
Det har inte varit ett helt enkelt beslut för trots bristen på pauser, den konstanta röran, oron över att missa något och/eller göra fel, bristen på plats(er), den höga ljudnivån, bristen på struktur, letande efter läkare/läkemedel/vårdplatser, underbemanningen och den etiska stressen som ständigt gnager så är jobbet oftast roligt och 99% av kollegorna toppen.
Men jag fick erbjudande om ett annat jobb som jag är nyfiken på och som väldigt sällan har lediga tjänster så jag sa ja. Samtidigt vet jag inte om det är ”min grej” men jag vill verkligen prova. Akuten finns kvar och jag är välkommen tillbaka om jag vill vilket är jätteskönt att veta.
Det nya jobbet börjar i slutet av maj och kommer vara betydligt annorlunda och högst troligt mycket lugnare på många plan.
Vara ute i skogen kommer jag dock vilja och behöva oavsett vad och hur det blir.
Även om det blev väldigt hastigt kallare så har värmen som var och regnet som kom gjort att naturen har exploderat i grönska. Så galet fint att det är snudd på ofattbart eller vad tycker du?
Kram från Ingmarie