Yoga-passet jag skulle på i dag blev inställt, bassängen var uppbokad och kroppen behövde vila från både löpning och gym så jag spontan-bokade mig på ett pilates-pass. Jag har varit på hot pilates en hel del gånger men det är inte riktigt som ”vanlig” pilates. Det är minst 78 år sen jag var på en sån men jag minns bestämt att det inte var riktigt så här många prylar som behövdes.
Jag minns också att jag aldrig riktigt har fastnat för denna typ av träning men man ska ju inte vara sämre än att man kan prova igen och kanske ändra sig, eller hur?
En timme höll vi på med alla möjliga och omöjliga övningar. En del super-enkla och andra helt omöjliga. I alla fall för mig. Tiden gick fort och jag hade roligt men det var nog mest för att det var så mycket nytt. Om jag kommer göra om det? Kanske men det är oavsett väldigt långt ner på min träningsprio-lista för inte heller denna gången fick jag någon längtan efter att göra det fler gånger.
I dag var också sista dagen för mig på akuten. Mycket blandade känslor. Egentligen tycker jag ju jobbigt är jätteroligt och 98% av kollegorna är toppen men bristen på personal, brist på tid att tugga klart maten (sittandes), brist på tid att gå på toa, brist på plats, brist på tid över huvudtaget och ständig stress och oro för att missa något/göra fel gör att just nu känns det skönt att få en paus. Jag har jobbat inom akutsjukvården i princip alla mina år sen jag blev sjuksköterska 1990 (!!!) så det är nog bra att testa något där det verkligen får och ska ta tid ett tag. ASIH, Avancerad Sjukvård i hemmet, är mycket annorlunda men något jag varit nyfiken på länge. Det är sällan tjänster ute just för att folk inte slutar så jag är full av förhoppningar om ett spännande och roligt byte!
Akuten finns kvar och jag vet att jag får komma tillbaka precis när jag vill för vem vet, kanske det trots allt inte var sista passet?
Kram från Ingmarie